Tidningen Dagens ledare kommenterar Högskolverkets granskning av teologi- och religionsutbildningarna i landet. Thomas Österberg skriver: I fråga om universiteten gäller Högskoleverkets kritik mot teologi- och religionsvetenskapsstudierna bland annat att delar av den pastorala delen av prästutbildningen i praktiken har flyttat in på universiteten. Svenska kyrkans inflytande över universiteten har därmed ökat, enligt myndigheten, trots att tanken var den motsatta när kyrkan skildes från staten.
Att skilja teori och praktik åt är nu inte det enklaste i en yrkesutbildning av präster och pastorer. Akademi och församlingsmiljö behöver gå hand i hand. Jämförelsen kan göras med att utbilda läkare i medicin och läkemedelskunskap, men säga att de absolut inte får sätta sin fot på ett sjukhus eller komma i kontakt med patienterna under handledning.Likväl som ateisten kan den troende ha ett akademiskt förhållningssätt. Frågan är bara vilka utgångspunkter staten tillåter.
Granskningen väcker en ideologisk fråga av rang: kan akademierna ha kontakter med avnämarna, de som sedan ska anställa en hel del av studenterna, eller är akademin en "ren" plats? Och de religiösa föreställningarna ska de förvisas bort från forskningen eller har de en plats där?
Med tanke på den avhyvling av många utbildare inom området tvingas utstå i denna granskning finns det goda skäl att ifrågasätta granskningens bevekelsegrunder. Egtersom man vill ha stora forskningsmiljöer och en väldig bredd på lärarnas kompetens måste det ju betyda att idealet är de allra största institutionerna och stordrift. Dessutom drabbar kritiken kyrkan för att man anlitar utbildningsinstitutionerna. Det blir konfessionellt och kyrkan får ett allt större inflytande! Man undrar i vilken historisk epok och i vilken världsdel granskarna befunnit sig i? Enstaka kurser ger väl inget inflytande över fakultet och institution. Det lutherska monopolet försvann för åratal sedan.
Nu är det troligen så att kritiken syftar till att man vill ha bort allt som andas av religiös övertygelse och tro. Sådant hör inte hemma i universitets och forskarsamhället, tycks man tänka. Borde man inte ha samma krav på sina internationella samarbetspartners i Tyskland, i England och i USA? Där har privata intressen stort inflytande och kan inrätta professurer och dominera hela fakulteter. Inte för att det är drömmen, men för att det också bidrar till mångfalden i utbildningsväsendet.
Är det så illa som granskning utmålar det - är underbetyget i lika hög grad Högskoleverkets som Universitetens och Högskolornas. Det är nog så att Svenska kyrkans uttåg från universitet och högskolor skulle dränera dessa instutioner på studenter så att man blev otroligt mycket snävare än idag. Men varför inte. Ett Svenska kyrkans eget universitet med ekumenisk prägel vore välkommet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar