Ur en långfredagspredikan på ordrik
Korsfäst tillsammans med rövare
skymfad, smädad,
Folk skakar på huvudet åt honom
Om du är Guds son, säger man – hjälp dig själv
stig ner från korset
Till sist: död
Klipper man loss denna berättelse från
resten av evangeliet – skulle det kunna handla
om en vanlig död, ofattbart att kunna säga så
om de oräkneliga dödar
vi känner till, har hört talas om, läser om
ser i TV…
Dödar som tillfångatagna människor
gått till mötes i fängelser och fångläger,
i häkten och koncentrationsläger
några har till och med
mött döden uppradade
på kanten till den massgrav
där de skulle begravas…
Vi behöver inte frossa i beskrivningar
av det djävulska, det onda, som hemsöker jorden
som drabbar så många medmänniskor
våra systrar och bröder
Jag, vi, har svårt att i vår välfärd förstå
att man kan avsky och hata så
att man kan rättfärdiga sitt dödande
få det till att hämnd, vedergällning, utrotning
skulle vara något gott eller rättvist,
att de som fängslats, plågats, torterats, dödats
faktiskt förtjänat vad de fick!?
När Jesus korsfästs görs det med övertygelsen
att han är farlig, hotar religionen.
upprorisk och att han därför förtjänar döden
Tron och hoppet vet att han frivilligt
underkastar sig lidande och död
för att göra ett hål i förnuftets
övertygelse att den som är död
har förlorat, att den människan
oåterkalleligt lidit nederlag
och inte mera finns
