Den folkdräktsklädda flickan står framför ett kyrkofönster med en förmodlig psalmbok i sina händer. Hon blickar mot höjden eller mot den fridfulla banderollen. I Dalarna lär folkdräkterna storslaget finnas med under julhelgen.
Kortet är tecknat och målat Av Ingeborg Klein. På Leopolds antikvariat kan man se en kollektion ur Ingeborg Kleins kortproduktion.
Kortet ger en dimension av julfirandet som var särskilt omhuldat förr, nämligen kyrko- och gudstjänstbesöken. Julfirandets rötter ner i den bibliska skildringen av Jesu födelse glömdes inte bort, utan värnades. Julbönen och midnattsmässan har fortfarande sina tillskyndare. Julottan verkar ha krympt i städerna, få vill upp och sjunga: Var hälsad sköna morgonstund... I min barndom var det en fröjd att fira julotta. Levande ljus högt och lågt. Välfyllt, ja, rent av trångt i kyrkbänkarna. Efteråt kaffe med pepparkakor och kvarvarande lussebullar. Numera är midnattsmässan på tillväxt, det är inte ovanligt att kyrkan då kan dofta en aning av glögg.
I bondesamhället var det ett måste att kliva upp för att se till djuren. Idag är de små lantbruken snart borta, men kyrkan på landsbygden håller sin roll som mötesplats bra (procentuellt spöas städernas gudstjänstdeltagande med hästlängder!), även på Juldagens morgon.
Kortet i A7-format sändes 1932 till Handlaren Olsson på Malmtorpsgatan i Karlstad.
