Sexton meter nyplanterad häck kräver mycket vatten. Särskilt i den värmebölja som lagt sig över Svedala. Som tur är tillhandahålls åvatten för kolonisterna somträget ansar, beskär och rensar.
Måbär blev det till slut istället för staket, stängsel eller pallisad. En måbärshäck är mjuk och god, och när den är som bäst hindrar den en viss insyn. Om en tre-fyra år. Tills dess får man diksret nicka åt förbipasserande eller helt enkelt hålla sig utom synhåll- Med fördel kan man dyka in i stugans dunkel. En meter till en och en halv, har det sagts mig, är den bästa höjden för denna tätväxande buske. Men så är det ju på höjden det beror. kanske kan vi lyckas dra upp den till en två-tre meter?
En fördel med en tät häck är också att grannarna slipper se hur ogräset framgångsrikt bekämpar allt vad odling heter. Man vill ju inte gärna se dem lida. En planta planerad och nedgrävd får genast tio vildvuxna medtävlare. Det är nöstan frestande att använda den tidgare kolonistens angreppssätt: att hänga upp hängmattan och vila sig. Ett glas svalkande dryck, eller två, är inte heller helt fel.
Och kvällstidningen får en ju snart att somna i förtvivlan över hur lite intressant, eller hur extremt mycket ointressant, där står. Och hur långt från nyhetstidningen man kommit. Skvaller och Tv eller Tv och skvaller är de två framgångsrecepten. Och slänger man med en och annan DVD bedrar snålheten folks redan bristfälliga omdöme.
Vattenslangen ville inte riktigt idag. Först vägrade den att låta sig fästas vid kranen. Och där försvann dyrbart tålamod och en och annan minut. Sedan la sig slangen i oräknelika veck som fick strålen att sina. Varje veck som rätats ut åstadkom nya. Där gick det sista av tålamodet och ett antal minutrar till. Sedan ville munstycket inte tillhandahålla rätt slags stråle. Jag spolade nästan bort flera plantor. Som om trädgårdsslangen närt en hemlig dröm om att bli befordrad till högtryckstvätt.
Fick alltså långsamt återvinna jorden och gräva nya små vallar så att vattnet inte genast skulle rinna ut i den gemensamma grusgången och där vattna ovälkomna ogräsliga plantor. Allt har konsekvenser lrä man sig snart. Både handlingar och underlåtenhet att göra någopt får fatala konsekvenser. Inte konstigt att så många ligger på knä i sina rabatter. de ber helt enkelt! Att ett under ska ske och ogräset torka bort på momangen.
Sedan träffade jag flera trevliga gramnnnar och människor som nyfiket vill diskutera häckplanteringsstaregier. Så med det för sttunden starka vattentrycket framstod det som om jag nu försökte dränka mina plantor. Vattnet stänkte på besökarnas fötter och fordon (enklare tvåhjulingar). De flyttade sig då utom räckhåll och bedyrade hur trevligt det vore om vi sågs någon gång. Med en extra betoning på någon så det nästan kunde uppfattas som ingen. Folk som skvätter och har sig står inte högt i kurs.
Nu är det nyvattnat i alla fall. Och tålamodet återvänder sakta, liksom minuterna plötsligt räcker till för annat viktigt: sömn framför TV, soduko med fel överallt, och mer sömn. I morgon börjar det om igen....
