Dessutom blev det en del oklarheter om på vilken avdelning jag skulle ligga. Så post-op (uppvakningsavdelningen) fick behålla mig i 4 timmar tills det var uppordnat. Tillbaka till kirurgavdelning 39 där jag så många gånger huserat och blivit fantastiskt väl omhändertagen. Allt hade gått bra och nu ska jag vara kvar och få en massa antibiotika och spolningar av det nya dränaget, som är tänkt att bara vara tillfälligt. Vi får se.. Men under tiden blir man ompysslad, omklappad och skött av flitiga sköterskor och undersköterskor som verkligen bryr sig. Heja den svenska sjukvården, utmärkt och noggrann, är mitt omdöme!
In i bubblan känns det som eftersom orken och lusten att bli oroad och bekymrad över all trasig storpolitik och idiotiska krig saknas. Det blir tyst bortsett från någon rumskamrats egna små äventyr med värk och en mage som inte vill starta om. Så där är det i de flesta av rummen på den här stora avdelningen. Många som är ledsna och har ont, andra som äntligen ska få åka hem till barn och familj. Fast åldersmässigt är vi ganska grå, de flesta av oss.
Som tur var fick jag permis halva midsommardagen och kunde åka hem och äta sillfat, ja inte fatet utan det goda som rymdes däri. Tunnbröd av korn och läcker ost. Egenmonterad marängsviss, man fick själv finna balansen mellan de olika ingredienserna, med hemlagad maräng, jordgubbar och grädde kändes helt rätt och smakade ljuvligt.
Två böcker har jag hunnit med att läsa. Enkla små detektivhistorier. Till exempel en gammal Agatha Chrstie-roman med titeln: Tredje kvinnan. Hercule Poirot var i farten. Det tyngre bokartilleriet får vänta tills jag blir hemförlovad. Som tur var har jag tidegärden i mobilen. Nej nu måste jag packa ihop padda och mobil för snart är det dialys, denna gång med betydande övervätskning eftersom operationer betyder massor av dropp och annat som stannar kvar i kroppen. Till dig som orkat läsa ända hit hälsar jag: En glad och trevlig Midsommar!
