Av annonserna i olika TV-kanaler förstår man att det pågår en kamp om tittarnas pengar. De senaste dagarna har ett antal sådana reklaminslag för olika hjälporganisationer försökt övertyga mig om att bli givare. För 100 kronor i månaden kan man hjälpa flyktingbarn, hindra att barn växer upp på soptippar eller förhindra att de får trakom.
Oxfam, Sightsavers, SOS Barnbyar och Sverige för UNHCR är några av organisationerna som med mer eller mindre förfärliga bilder vill locka fram givmildhet. Ändamålen verkar vällovliga och goda. Men några av bilderna och inslagen är förfärligt utlämnande och anstötliga.
Att först visa en svårt traumatiserad liten flicka och följa upp med ett döende barn med lealöst huvud som en vuxen vänder på för att visa hur illa det står till, därtill är barnet kringsvärmad av flugor, är närgånget oetiskt och behandlar barnen som illustrationer. Har Sverige för UNHCR som ansvarar för den värsta och mest groteska reklamen verkligen tänkt igenom vad de sänder ut? Anser de att ändamålet, 100 kronor till UNHCR, verkligen ursäktar eller helgar medlen?
En organisation som arbetar för att människor på flykt skall få sina mänskliga rättigheter tillgodosedda måste värna respekten för barns integritet och därför vara ytterligt varsam och återhållsam. Här trampar man över och jag kan undra om det är reklammakarna eller organisationen som avgjort vilket innehåll reklamsnutten till slut ska ha.
Det är sorgligt att det dåliga omdömet hos dem båda, utförare och beställare, leder till att flera av oss som ser inslaget reagerar mest med avsky mot hur man för att ragga givare har utnyttjat barnen som illustrationer och därmed förminskat dem, gjort dem till objekt. Filmen motverkar sitt syfte och vädjandet om att tittarna ska vara snälla klingar i mitt fall falskt. För ett ovänligare bruk av utsatta och drabbade barn har sällan setts! Skäms!
