Grå, grå är himmelen. När jag blickar ut genom fönstret kan det dock finnas hopp om en ljusning. Sinnet är också gråare än vanligt. Sömnen ville inte infinna sig. Anledningen? Gårdagen innehöll en liten operation. Fyra stygn och ett skrymmande tryckförband uppe på flinten blev följden. Såret, dolt för världen, ville inte sluta värka. Så John Blund höll sig på avstånd. Så det blev till att lösa korsord, klappa katten, läsa ett kapitel och snurra som en vindflöjel.
Men under operationen med lokalbedövning diskuterade vi bland annat svamp. Jag fick känna mig nöjd när jag berättade om skogens svarta guld - trumpetsvamparna. Vi abr väl hem en fem-sex liter i alla fall. Och ett par liter gula kantareller blev det också. Dock kunde det ha blivit mer. Vildsvinen har nämligen med sina trynen som jordfräsar demolerat svampskogens finaste ställen.
Nu torkar de svarta trumpetsvamparna långsamt i väntan på att spela sina finaste fanfarer till höstens måltider. Tala om att vänta på något gott!
