Julkortet var förmodligen tänkt att förmedla närhet och sammanhållning inför den fröjdefulla julen. Men bilden lyckas inte med ett sådant tankekonstruerat uppsåt. Istället utstrålar den blekt pastellfärgade situationen lidande och besvikelse. Som modernismens dekonstruktioner ofta leder till!
Halvt inramade av stiliserade jugendmönster blir den kvinnliga omfamningen som en pose, en uppvisning och demonstration av samhörighet i det svåra. Kanske handlar det om hur i spåren efter höga förväntningar de stora missräkningarna kan följa. Men det måste inte bli så. Det är fullt möjligt att ta helgerna som de kommer.
Å andra sidan kan det "frusna" ögonblicket stå för en stunds eftertanke och vila. Ett kort ögonblick då ömhet gavs och togs emot. Frågar man mig skulle jag inte välja att skicka just detta kort. Däremot visar jag det gladeligen för andra. En illustration över hur svårt det kan vara att kommunicera.
