Kyrkans tidning i historisk belysning

Kyrkans tidnings uppdrag diskuteras ofta utifrån hur man rent allmänt uppfattar innehållet. Att det finns en redaktionell linje som styr vilken sorts material man producerar är en självklarhet. Under tidningens första decennier låg en betydande tonvikt på nyheter ifrån kyrkans värld och intressesfär.

I mitten på 90-talet såg en ungefärlig sidmall ut så här (med antalet sidor inom parentesen):
Ledarsida                      (1)    - traditionell utformning

Sidan 3                         (1)    - innehållsdeklaration och gästkrönika

Kyrkonytt                     (4)    - nyheter från och om Svenska kyrkan

Inrikes                          (3)    - andra kyrkor, ekumenik, sociala frågor, utbildning, etik

Utrikes                          (1)    - bistånd, utveckling, tredje världen, öst

Debatt                           (2)    - kyrka, existentiella frågor, etik och allmän debatt

Paus                              (0,5) - förnöjelseplock

Reportage/Feature         (5)    - mänskligt och existentiellt angelägna ämnen

Teologi -                       (0,5) - idéströmningar, nyheter

Insänt/Intervjun             (2)    - personporträtt på aktuell person

Kultur -                         (1,5) - kyrklig och allmän kultur

Landet Runt -                (1)    - plocksida från församling och stift

Inför Söndagen              (1)    - andakt och andliga program i Radio/TV

Varje pigg och vaken tidningsläsare kan naturligtvis enkelt göra en sådan koll av hur dagens KT fördelar sina sidor...

Enkel addition visar att vid den tiden åtminstone 8 sidor skulle avsättas för nyhetsmaterial i olika former. Att dessa sidor inte enbart bestod av journalistik eller redaktionell text är självklart. Tidningen var delvis reklamfinansierad eftersom prenumerationsintäkterna inte förmådde bära hela tidningsproduktionen. Fördelningen var grovt räknad två tredjedelar prenumerationsintäkter och en tredjedel bidrog reklamen med.

Av olika undersökningar vid den tiden framgick att Kyrkans Tidning mest lästa material i ordningsföljd var: Ledare och debatt (70,8%), Kyrkliga nyheter (69,4%), Stiftsnyheter/ stiftssidan (65,8%), Artiklar om livsfrågor (59,8%), Reportage från andra församlingar (56,6%) och Utrikesrapporter (25,1%).

Bland de uppgifter som tidningsutredningen presenterade 1978 innan Kyrkans tidning formades nämndes bland annat:

 ·     Den ska ge insyn i vad som händer inom kyrkan vilket är av betydelse för den inre kyrkliga demokratin.

·     Tidningen ska granska och debattera kyrkans organisation och verksamhet. För att göra det behöver tidningen en självständig ställning.

·     Utöver att skildra kyrkans organisation och arbete ska tidningen visa vad kyrkan är.

·     Olika uppfattningar ska få komma till tals.

·     Tidningen ska vara en mötespunkt för övertygelser och traditioner inom Svenska kyrkan.

Man skrev om vad en kyrkans tidning borde innehålla: ”kristen tro och livsåskådning samt kyrkans inre och yttre arbete, såväl i Sverige som internationellt. Särskilt skall ämnesområdena evangelisation, diakoni och mission uppmärksammas. Vikt skall läggas såväl på teologiska och etiska frågor som på praktiska, ekonomiska och administrativa frågor inom kyrkan och samhället i övrigt.” (Tidningsutredningen, sept 1978)

När KT fullgjorde sin uppgift blev det inte sällan starka reaktioner. Kritiken kom bland annat från församlingar, anställda, förtroendevalda och från biskoparna. Man ansåg att det skrevs för mycket om bekymmer och problem. Därför verkade också skällsorden fastna, till exempel benämningen torsdagsdepressionen, eftersom den kyrkliga vardagen var långt mindre glamourös, fin och tilltalande än man ville låta påskina. Och den som berättade om hur det stod till fick finna sig i tillmälena. Psykologin var enkel och naivt associativ, den som sa det, var det.

Varje gång tidningen publicerade reportage och artiklar om konflikter och problem strömmade negativa reaktioner in. Men vad inte alla visste var att samma artiklar också mötte genklang och beröm. De visade sig att problemen kunde återfinnas på betydligt fler ställen. Och när KT lyfte fram sådana situationer eller belyste dåliga förhållanden kände människor i de utsatta församlingarna sig äntligen bejakade och sedda. Precis så har vi det, men det är aldrig någon som vill göra något åt det hela, kunde det heta. 

Men den kritiska rapporteringen var på ett sätt också en synvilla. Det fanns inte särskilt mycket av avslöjanden och skandaler i tidningen. Men bara det faktum att en kyrklig tidning ville ta i missförhållandena väckte stort uppseende. Antievangelisatoriskt och negativt, avskräckande och dålig reklam, menade många av kritikerna, dvs även en del biskopar. Jag erfor att det man egentligen ville ha var mer en företagstidning som kunde presentera kyrkans vardag i positiv och skön belysning. Detta vet jag av egen erfarenhet från enskilda möten med makthavare och som inkallad till biskopsmötet.

Det finns goda skäl för att granska en tidnings verksamhet. Utan kritiska reaktioner och synpunkter kan den redaktionella utvecklingen gå i baklås. Det behövs kommunikation och dialog med läsekretsen. Samtidigt är det oerhört viktigt att det journalistiska uppdraget, utövat utifrån kritisk solidaritet med kyrkan, inte begränsas eller hindras. Därför ska tidningen alltid vara självständig och inte låta sig bli uppbunden av sådant som kan undergräva förtroendet. I en tidnings självprövning bör därför otillbörliga hänsyn, t ex till makten eller andra relationer, ständigt prövas så att man inte hamnar snett.

Kyrkans tidnings uppdrag är viktigt. Särskilt i en kyrka är den fria pressens uppdrag nödvändigt, just för att kunna ta tag i det som andra inte orkar eller vägrar.