Svenska Dagbladets understreckare handlar idag om musik och sekularisering såväl som sakralisering. Rubriken Musiken har blivit vår tids gudstjänst antyder att musiken håller dörren till det andliga och heliga öppen.
Erik Sidenvall som skrivit artikeln ser med uppskattning på att instrumental musik förs in i kyrkorummer och kyrkomusik landar i konserthus och -salar. Om det vore ett flöde fram och tillbaka skulle det verkligen kunna berika de olika världar rummen representerar. Men tendensen är entydigt klar - de stora sakrala verken klarar idag endast en mycket begränsat fåtal församlingar av att erbjuda. Men de offentligt finansierade konserthusen har ekonomi för att klara det.
I den församling där jag arbetar kämpar vi varje år för att försöka behålla de stora sakrala verken i det rum där de bäst samspelar med rummets symboler, utsmyckning och arkitektur. Överföringen av de stora klassiska Bach-passionerna till konserthusen kan på det sättet inte enbart ses som en öppning av konserthusen utan kan förstås som en förlust för kyrkan. Därför borde nu Svenska kyrkan tydligare än tidigare göra anspråk på en del av de offentliga medel som finns för kultur och musik. Idag bekostas även den konsertanta musikverksamheten av församlingarnas medlemmar utan kommunala och statliga bidrag. Och flera av oss trodde verkligen på att när kyrkan verkligen blivit skild från staten skulle den kunna räkna med samhällets stöd för något mer än de kulturhistoriska byggnaderna.