Anders Kristoffersson har skrivit en artikel i Kyrkans tidning om församlingarnas uppgift i Svenska kyrkan. Gudstjänst, undervisning, mission och diakoni är uppdragen som kyrkoordningen lägger särskild vikt vid. Det har ofta samtalats om hur dessa fyra områden förhåller sig till varandra. Är något överordnat, ibland har man föreslagit mission, eller överlappar alla varandra?
Att gudstjänsten i sig kan rymma de tre andra nämner Anders K. För en kristen församling är Gudsrelationen med bekännelse och förlåtelse, förbön och lovsång central. Särskilt församlingens möte med Kristus, t ex genom evangeliet och nattvarden, är det som syresätter och håller en församling vid liv. I gudstjänsten är bekännelsen och tron så intimt sammankopplade att alla blir berörda.
Ur relationen till Gud växer uppgifterna fram, vi förstår vad vi är kallade till: att undervisa, vittna och missionera samt att göra det goda genom diakonin. Att försöka underordna gudstjänst låter sig inte göras. Utan gudstjänst blir de övriga uppdragen tomma och konturlösa. Relationen till Gud är inte heller enbart något enskilt och personligt. Det är som församling, en gemenskap i Kristus, som vi blir utrustade, sända och kan utföra uppdragen i världen!
Självförverkligande och andra idéer om mig och mitt, hur viktigt det än kan vara för mig, underordnas i det gemensamma och kollektiva uppdraget att fira gudstjänst och att tjäna Gud. Utan församlingen blir kristenlivet ett flyktingliv, som ibland är en tvingande verklighet under krig och andra omvälvande omständigheter, men som här hos oss är ett ofullständigt kristet liv, ett undantagsliv.
Därför har det varit så allvarligt med politikers och hälsomyndigheters nedstängning av kyrkor! Då har vi som församling förnekats kyrkans innersta liv. Enskild andakt och bön har för många fått ökad betydelse och förvandlats till den främsta andliga livlinan i brist på församlingsgemenskap. Nu väntar vi på en församlingsväckelse där gemenskapen i Kristus betonas i samlingen runt Ord och sakrament.
