Politiskt paradigmskifte av oanad räckvidd har ägt rum onoterat men helt öppet. Fenomenet kunde också kallas det mediala skiftet. Under 1900-talet startade förändringen. Då debatterades ibland om ideologierna var döda trots att de knappast ens hade vissa syresättningsproblem. Då kommunicerade partierna fortfarande med sina väljare via texter, dokument som partiprogram, skrifter och pamfletter. Endast på marginalen spelade man sina violiner via dagstidningar och radio och TV.
Idag meddelar sig politikerna med väljarkåren nästan uteslutande via media och publika utspel. Texterna finns visserligen kvar men knappast någon tror längre att dokumenten kan påverka som förr. Ett stort demokratiproblem är förstås att väljarna ska lägga sina röster utifrån allt ytligare och flyktiga tyckanden och intryck. Måste man inte ha ett hum alls om de politiska och samhälleligt viktiga frågorna för att vara med och bestämma? Vad händer när journalistiken urholkas och blir mindre "objektiv" eller opartisk och faktainriktad? Och om nyhetsjournalistiken blir snuttifierad och utan kontext. Och om människor inte längre vill läsa, höra och se?
Ideologierna är, om inte döda, så åtminstone rejält urvattnade och mera svårigenkännliga. Kompromisser t.ex mellan liberaler och auktoritära Sverigedemokrater suddar ideologiska gränser bortom det vi riktigt kan förstå---
