Gränsen mellan sekulärt och sakralt ligger dold under överlappningar mellan de båda. Gränsen är till för människor. För att inte allt ska suddas ut i stor relativism. Att många av oss håller kyrkorummet som något speciellt som behöver behandlas med omsorg och pietet är därför naturligt. Platsen är nämligen till för församlingens möte med Gud.
Detta möte skyms lätt av människans egna behov. Inför gudstjänsten förbereder sig knappast någon. I många av de församlingar jag besökt låter det numera snarare som en stor bisvärm sluppit loss. Det surras, talas och är högljutt. Inte för att det måste betyda att världens värderingar invaderat kyrkan. Andakt kan också låta...
Men det är klokt att inte glömma att för Gud är hela tillvaron, dessa riken, hans intressesfär. Gud kan komma människor till mötes även i det sekulära.
