Ett julkort av en sort som inte längre finns. Förr var det ganska vanligt att sända hälsningar som visade en viktig beståndsdel i julen, kyrka och gudstjänst. Även om vi bara är i början av advent, och många inom kyrkan klagar över att adventsfirandet blivit till ett förtida julfirande, så kan detta kort
väl försvara sin plats i en adventskalender. Kanske för att uppmuntra till fler besök under helgerna. Att begränsa sin kyrkogång till några enstaka tillfällen blir gärna fattigt. Där får man sjunga de välkända psalmerna. Den unisona sången i kyrkorna är snart det enda levande och fortgående folkrörelsesjungandet. Med tanke på allsångens starka ställning på Skansen kanske detta gemensamma musciserande kan fylla ett tomrum...
Om inte av något anat skäl ska kan julkortet ha uppgiften att påminna om att det är ungefär nu som man behöver skriva sina julkort. Om de ska hinna fram till adressaterna i tid. Så skriv julkort i advent!
Fönsterstaken med sina sju ljus är en vanligt förekommande sort. Den djupa fönsternischen minns Julgranar pryder snart ganska många kyrkorum, även om levande ljus inte längre pryder de kyrkliga julträden. Stjärnorna som lyser genom fönstret antyder att det är en julottebild. I slutet på fyrtiotalet var midnattsmässorna inte vanliga.
Huvudbonaderna är något antikverade. Sällan eller aldrig ser man hucklen på någon endaste kyrktant. Kortet är poststämplat 22 december 1948 på sin väg till Boo med postadress Odensbacken. Men bilden erbjuder tradition och stämning. En inte oväsentlig del av allt slags firande!
