I ett radioprogram om särskilt begåvade barn påstods att
dessa barn tänker annorlunda. Så kan det säkert vara. Någon ville veta hur
deras sätt att tänka var annorledes. De är ju väldigt olika sas också. Men de
tar inte allt för givet. Det andra accepterar, det funderar de över. Det kan ju
hända att det allmänt vedertagna inte stämmer. Inte är riktigt eller sant utan
bara till en begränsad del. Då behövs ju att någon undrar varför och hur det
kan komma sig att man påstår det man påstår
Tänk om det inte alls är så att det är dåligt för Svenska
kyrkan om många människor lämnar den? Tänk om det vore bra att medlemstalet
sjönk! Så att kyrkan blev mera lik en kristen kyrka än ett massivt folkrörelsekollektiv
utan gemensam tro och livsåskådning. En av världens rikaste kyrkor är sällsynt
fattig på kristen tro. Sett till antalet kyrkotillhöriga.
En vän förklarade nyligen att han för sin del trodde att när
de kyrkotillhöriga medlemmarna blir färre än 50 procent av befolkningen – då flyr
partierna fältet. Då är det roliga slut. Då måste man nämligen börja fatta
svåra beslut om att lägga ner kostsamma projekt. Då får man göra om sin
organisation så att den blir verkligt ändamålsenlig utifrån församlingens grundläggande
syfte och uppgift.
I det läget får man förlita sig mer på volontärer än på anställda. Då
kan man inte ge lika generösa arvoden till förtroendevalda. Då kanske frågan om
kyrkans verkliga uppgift får komma i centrum. Då kanske man återgår till att
bygga församling nerifrån. Social gemenskap blir åter viktigare än varumärke
och toppstyrning. Ordet och sakramenten blir på nytt omistliga. Inte något man
kan klippa och klistra i bäst man vill.
Alla satsningar på att behålla de kyrkotillhöriga är kanske
fåfänga. Istället kanske man borde se ifall det gick att väcka tro i några
hjärtan. Kanske kan det börja glöda (bildligt) i något litet hörn av kyrkan.
