Har varit på 40-årsjubileum. Njurförbundet har firat. Högtidligt blev det. Här är talet som aldrig blev hållet (från oss i Njurföreningen i Örebro) eftersom man satte streck för talen:
Kära förbund, det fyller oss/mig med stolthet att få tillhöra Dig. Och Du erbjuder rikliga tillfällen till goda upplevelser. Denna dag blir de flesta av oss här unga på nytt. Din födelsedag är ju också vår. Och att få fylla 40 så här i 60-årsåldern är verkligen inte dumt!
I mina sammanhang är talet 40 viktigt. Jag tänker inte på Ali Baba och de 40 rövarna. Nej, 40 dagar efter påsk blir det himmelsfärd. 40 dagars frestelser kan övervinnas. Och efter 40 år i öknen finner folket äntligen vägen till det förlovade landet. Ett land som flödar av mjölk och honung. Så efter 40 verkar det som om något riktigt bra ligger nära till hands. Det lovar gott också för Njurförbundet!
Alla har vi små anekdoter från den njursjukes verklighet. Min donator var tidigt på benen för 12 år sedan, dagen efter transplantationen. Hon och hennes make kom i en märklig procession in på rummet till mig och min fru. Hon kom med droppställning och diverse attiraljer uppkopplade. Så säger hon: Ska det vara något mer?
Ska det vara något mer? Jo, på en jubileumsfest måste vi väl ändå jubla lite grann! Så för oss själva, vi som för dagen blivit 40, kan vi sjunga. Och för att gratulera Dig, vårt kära Njurförbund som har födelsedag, klarar vi struparna ljudligt och utbrister klämmigt: Ja må vi leva, ja må vi leva....!
