Noll åtta femton, pip!
De flesta verkar vakna,
dom släpat har sig hit
Först sjunger vi väl psalmen
en gammal man har valt
Sån´t väsen, är det tarmen?
Allt skorrar, skramlar skralt
Folk nickar under tiden
man tror de håller med
Om sången klen och däven
John Blund han vet besked
Vem skriver protokollet?
Det kantorn gör så klart,erbjuder organisten
och ler, ty han är smart
Så börjar herden prata
om allt med många ord
Han låtsas demokrata
beslut från eget bord
Kan någon gå till påsken
och hämta annandag?
En ensam ej det klarar
Här krävs ett arbetslag!
Fann dessa rader i en pärm. Ett par verser som jag då kallade A-lags rapparens morgonlåt. Texten är från någon fest i den sedan länge förflutna tiden då arbetslagsmöten tillhörde de allra viktigaste arbetsuppgifterna, för att inte säga den allra förnämsta och mest betydelsefulla. Att vara välinformerad och se till att andra hade en aning om vad som var på gång. I en större församling krävde den interna informationen i runda slängar en heltidstjänst. Inte så att det var en anställd som tog hand om all information. Så här tänkte jag: 20-25 personer träffades en gång i veckan ett par timmar för att berätta, informera och diskutera med varandra vilket motsvarade 40-50 arbetstimmar per vecka.
En församling klarar sig inte utan sådana grupper och möten. Men med blicken i backspegeln kan jag tänka att varje timma lagd på inre arbete kunde ha behövt balanseras mot lika mycket tid i yttre och uppsökande tjänst…
