15 mars 2024

Sverige älskar Lisa Larsson och...

En rubrik i Svenska dagbladet berättade i samband med konstnären Lisa Larssons bortgång att: Japan älskar Lisa Larsson! Men i artikeln visar det sig att vad många Japaner mer än gillar är Lisa Larsson keramik och dess sparsmakade uttryck. Dessutom slog det mig att knappast en hel befolkning, än mindre länder, sällan visar kärlek, för hur skulle det gå till? Sverige älskar NATO? Sverige älskar sol och sommar? Sverige älskar fortfarande Sickan Karlsson?  Sverige älskar sina många fina kyrkor?

Ställt utom tvivel är att Lisa Larsson och hennes många finurliga föremål blev hyllade i Japan. Genom att hennes många djur, lejon, katter, tuppar och noshörningar, blev "älskade" så blev också hon det. Om ett av hennes djur kan innehavaren säga: det där är en Lisa Larsson! Fast egentligen är det bara en katt etc. i keramik.

Kan man hävda att den som samlar på Lisa Larssons konst älskar henne mer? Eller är det djuren man älskar och hon som upphovsperson föreställs vara ett med sina verk? Om lite av henne finns i varje föremål, har man många har man då mer Lisa Larsson?  Vi som samlar på allt möjligt kan  möjligen, förmodligen omedvetet,  genom det vi samlar på ha önskat få mer av någonting bortom själva föremålet...

Hemma på ett fönsterbräde står en smått uppkäftig liten fågel skapad  och tillverkad av Tyra Lundgren, en stor svensk konstnär och designer som verkat i många länder. Vi som hyser känslor för fågeln, som kan likna kärlek, älskar vi därmed Tyra Lundgren? Egentligen inte, vi har aldrig träffat henne. Men också vi kan med lite stolthet säga: jaha, den där, det är en Tyra Lundgren... Vi vet naturligtvis att hon är uppskattad som konstnär, nyligen genom att två av hennes berömda fåglar visades och prissattes i Antikrundan. Men hon är känd och omtyckt bland mängder av oss som sett något hon målat, skulpterat eller format t.ex. i glas. 

Vi älskar verkligen allt möjligt vi människor. Jag älskar Olaus Petri kyrka och församling, fast hur det är praktiskt möjligt förstår jag inte helt och fullt. Men den kärleken härstammar förmodligen från förhållandet till kyrkans Herre. Min fru älskar bland mycket annat tulpaner! Och genom dem älskar hon... varför inte, våren? Tingen, föremålen och växterna vi samlar kring oss står förmodligen för alla möjliga och komplicerade känslor. Så varför har vi dem? För att vi genom dem relaterar till något bortom och förbi. Skatan på tavlan berättar om fyndiga fåglar, hyllar självständighet och nyfikenhet. Ett slags frihet genom naturen?! Så när jag tänker efter en vända till kan mitt och andras förhållande även till saker och ting, ja till allt möjligt, sammanfattas med: Det börjar verka kärlek banne mig...