Var det en illusion vi växte
upp med, vi som lärde oss att sanning var något tydligt och klart och att
halvsanningar och lögner också gick att upptäcka utan alltför stora
ansträngningar? I en budskapstät tid svajar förmågan hos många av oss att
bedöma och avgöra var gränsen mellan sanning och lögn går. Är det kanske så att
sanningen är subjektiv och har blivit beroende av våra sammanhang och
grupptillhörigheter?
På CNN eller BBC kan man höra
och se en del konservativa krönikörer och radiopratare lägga ut texten så att
den bild av världen som funnits blir förvriden. Det är det som om dessa figurer
inifrån TV-mottagaren suger bort syret. Det blir nästan svårt att andas när man
hör deras sätt att beskriva, skruva och förvränga, och uppfinna fakta. Även i
kongressen och senaten, till och med högt uppsatta representanter, gör regelmässigt
våld på verkligheten. Märkligt att de själva tycks tro det de konstruerat och
skruvat ihop.
Statsmannakonst har blivit en
ny religiositet där ingenting kan finnas eller inträffa för att kullkasta de
intagna positionerna. Hävda det du och partiet, särskilt det republikanska, tycker
oavsett vad fakta innebär. Uppfinn nya sanningar. Mata på med konspirationstänkande
och beskyll motståndarna för sådant de inte varit i närheten av. Skönmåla dig
själv och framställ dig so förföljd och utsatt för att få oförtjänta sympatier.
Bekräfta de egna påhitten om andras brottslighet och förfärliga egenskaper. Presidenten
är det stora föredömet vars exempel sprider sig.
USA lär få problem när
beteendet sprider sig in i myndigheter, i skolor och universitet, i affärslivet
och i sociala sammanhang. Andra ljuger och bedrar. Själv är jag ett föredöme
och särskilt begåvad och ska behandlas därefter. Allt som motsäger den bilden
förkastas oavsett vem som försöker. Sanning är en konstruktion. De värden och normer som håller ihop ett
samhälle förstörs uppifrån och ner. Sociopati, psykopati, populism och
fullfjädrad narcissism verkar bli vår tids bidrag till historien.
