Tänk om vi kunde ta tillvara på alla förmågor de pensionerade biskoparna har! Hon sa det med eftertryck. Sedan såg hon uppfordrande på mig som om det berodde på mig att även biskopar ska gå i pension.
Jag tänkte att det är väl få människor vars gåvor så tas i anspråk som biskopars. Men kontrasten mellan aktiv tjänstgöring och pensionärslivet kanske blir större för dem. De är vana att stå i centrum ofta. Och sedan blir det bara ibland. Men det sa jag inte. Istället höll jag med om att de har erfarenheter som inte bara kyrkan borde ha glädje av. Men så flög det i mig: Men först borde vi verkligen ta tillvara all den erfarenhet som alla vi vanliga har. Den gamle chefredaktören i mig muttrade: någon borde undersöka saken och skriva om det slöseri vi ägnar oss åt när förvärvad kunskap tillåts förfalla och ligga i träda.
Han där borta har varit i utlandstjänst flera gånger, sa jag. Och utan att tänka mig för pekade jag på honom. han såg förvånad ut, men log sedan. Hon nickade för hon kände honom. Han har fått hålla några föredrag – för syföreningar och pensionärssamlingar. Men det han lärt sig bryr sig knappast någon om. En gång fick han visst hålla en föreläsning på en kurs också. Men sedan blev det tyst. Nu var det min tur att se uppfordrande på henne.
Jag började få upp ångan. På något sätt hade hennes omtanke om de pensionerade biskoparna rört vid ett sedan länge undanträngt engagemang . I kyrkan är andras erfarenhet ingenting värd, så tänker alltför många. Upparbetad kunskap, fungerande nätverk frågar man inte efter.
Hur många av dem som har möjligheter att ta tillvara andras erfarenhet gör det? De som utser arbetsgrupper i kyrkomötet eller på stiftet, använder de Dina kunskaper? Blir Du tillfrågad att vara med när kontrakten gör något? Får Du föreläsa, skriva, berätta? Nej, nej, nej är de flestas svar. Jantelagen, brukar de sucka. Så jag tror inte längre att jag kan något som kyrkan har nytta av, lägger några till. Man blir liksom värdelös...
Människor må ha varit ute som missionärer eller verkat som akademiker, ha arbetat som folkrörelsemänniskor eller läst in sig på ekumenik, Ha haft ett samhällsengagemang eller utövat ett specialintresse. När jag ibland frågat dem om de känner sig uppskattade för sina förmågor och om de blivit tagna i anspråk blir svaren lika som karbonkopior. Nästan ingen har frågat efter deras förmågor eller velat ha deras kunskap. Det finns ingen i kyrkan som vill ha det jag har att erbjuda och det jag kan, blir den sorgliga reaktionen. Vet Du hur det känns, brukar de fråga. Då nickar jag bara.
Kunskapsbank finns ingen. Talarförmedling har vi inte. Tankesmedjor ägnar vi oss inte åt. Teologiska verkstäder finns inte. Men vi är strängt sysselsatta. Vi håller på att uppfinna hjulet. Igen och igen och igen.
Andra bloggar om: Jantelagen, Kyrkan, Biskopar, Tankesmedja, Teologi, Ekumenik
