Ballongsprängningar börjar bli en vana för mig. Inte av hjärtat utan av ådror i vänster arm där dialysen ska äga rum. PTA kallas det på fackspråk. Operationstvätt dagen före och samma morgon. Inläggning och premedicinering. Sedan sängfärd till röntgen där ingreppet äger rum.
Samtidigt ligger min äldre bror Olle på sjukhus i Norrköping med bruten höft enär han vält med sitt fordon för rörelsehindrade. Råkade ringa honom när han låg och väntade på ambulansen. Blev ingen lång konversation. Elände för honom som redan innan var alltför orörlig. Nu vill det till att han uppammar en extra stark energi för att komma på ben och få igång förmågan att förflytta sig medelst gång. Hur är det man säger muntert? Upp och hoppa! Hoppas verkligen...
Även denna dag går tankar till krigets offer. Hur länge ska vansinnet i Ryssland få råda, det vanvett som drabbat Ukraina med ett förfärande anfallskrig. Förbön är ett förtvivlans rop: kyrie eleison! Idag är kriget nästan ett västerländskt krig by proxy...
Och kantarellerna, hur blir det med dem? Eller lingonen. Måste vi plocka på torget igen? Lättplockat bara plånboken vill och är med.
Stort och smått upptar tankarna. De far som skottspolar. Tänk så roligt det varit om vi hade kunnat åka till Gotland.
