Likabehandling har länge varit ett viktigt argument inom
kyrkan så att man inte oskäligt erbjuder somliga förmåner som andra inte kommer
i närheten av. Så har till exempel avgifter vid uthyrningar och kostnader för deltagande
i vissa aktiviteter och grupper, till exempel inom ett pastorat, blivit allt
mer jämförda och kontrollerade så att tanken på likabehandling kan
upprätthållas.
I sin extrema utformning har principen uttolkats som att om
inte alla ges en och samma möjligheter ska ingen få det. På det sättet kan man,
om man vill, bygga in rejäla stoppklossar eller fallgropar för kyrkans liv och
verksamhet.
Kyrkoordningen stadgar i kap 2 om församlingarna i den 4 § att: En församling ska behandla dem som tillhör församlingen lika om det
inte finns sakliga skäl för något annat. Formuleringen sakliga skäl öppnar för att en extrem tolkning inte ska tillämpas.
Tydligt är att mannamån inte ska tillämpas och inga gunstlingssystem finnas.
Bakom upprördheten över excesser vid anställdas förmåner och
resor som skakade kyrkan för inte så länge sedan fanns dels uppfattningen o att
kyrkan bör fungera som föredöme och dels tanken att kyrkan inte ska behandla
människor olika beroende på om de är anställda, volontärer eller förtroendevalda.
När media granskade olika resor lämnade de konfirmandresorna utanför. Förts nu
börjar frågorna stiga upp till ytan hur det förhåller sig med det myckna
utlandsresandet med konfirmandgrupper.
Svenska dagbladet lyfte nyligen frågan om utlandsresorna som
ett sätt att försöka bromsa och mildra flykten från konfirmandläsningen. Solresor ska locka
konfirmander, skrev tidningen, och angav att resor till Italien, Spanien
och USA står högt i kurs och erbjuds dessutom ”gratis” till konfirmanden. En
representant för Skarpnäcks församling, kommunikatören Linn Wiesser, inser
problemet och påtalar att det kan se ut som om man försöker ”köpa” sig
medlemmar.
Säkert kan det irritera att ställa kritiska frågor till det
myckna resandet, särskilt som det inte kommer alla till del. Men församlingarna
behöver nog rannsaka sig själva och tänka igenom argumenten för att ge just
konfirmander sådana fria utlandsresor. Dessutom behöver de regelbundet granska resandet
och se om kostnaderna för detta regelbundna resande (en enda resa med 20-40
konfirmander kan gå på många hundra tusen kronor) är skäligt ur flera olika
aspekter. Dessa kostnader brukar sällan ifrågasättas.
Likabehandling är svårt. I politiken har det kunnat handla
om vägningar mellan om människor möjligen ska få var och en ska efter sina behov eller efter vad var och en
bidrar med eller att man ska få alldeles oavsett?
I en kyrka borde det vara
andra värden än resor och det pekuniära som står i centrum. Tron kan knappast
byggas genom billiga eller fria resor utan genom att människans andliga väl och
ve tas på allvar. Vilket inte hindrar att människor bemöts med respekt och behandlas
värdigt!
