Nu skakar det på alla håll och kanter. Den relativt lugna och normala tillvaron är som förbytt. Allt är på väg att pausas. Värst är det för dem som saknar tillgångar och/eller reserver. De som tvingas leva ur hand i mun. När arbetet inte kan utföras som man brukar. När vardagen inte längre är vardag. Utan som små jordbävningar. Och stora. När grundvalarna skakar. Då behövs Medmänniskor. Med stort M. Därtill är det skönt med någon som kan härbärgera oron. Som kan gå vid vår sida...