Idag är det inte många i Sverige som minns Al Capone. Naturligtvis har han spelats i filmer som ibland fortfarande kan ses. Gangstern i Chicago under förbudstiden (1920-1933) då ett veritabelt krig pågick med polis och uppstickande rivaler. Han var ledare av ett kriminellt gäng men kunde inte gripas för sin egentliga verksamhet utan åkte dit på en teknikalitet - ett skattebrott.
Med rubrikerna i våra dagstidningar den senaste tiden påminner jag mig vad jag läst och sett om Al Capone. Kanske finns det till och med lärdomar från den tidens polisinsatser hur man bekämpade gängen?!
Brutaliseringen och dehumaniseringen har gått långt sedan dess. Användandet av barn i mordverksamheten är at likna vid det förkastliga bruket av barnsoldater i diktaturer och i laglösa konflikter och samhällen. Att det förekommer hos oss som vi vant oss i vårt samhälle, som vi vant oss vid att betrakta som ett humant välfärdssamhälle med goda värderingar, med lag och ordning, visar hur snabbt kriminella grupper kan underminera stabiliteten. Deras normer och värderingar är både ett hot mot samhället, mot medborgarna, och ett alternativt parallellt samhälle som ställer sig över och utanför vårt samhälle.
Deras verksamhet visar sig vara en terror som drabbar alltfler barn och även oskyldiga som råkar bo på en viss plats eller som av en slump råkar befinna sig vid en skjutning eller sprängning. I Svenska dagbladet idag påpekas att det är vuxna som medvetet nyttjar barn eller sätter upp barn på sina dödslistor. Vuxna! Bettendet visar att även om de är vuxna är de inte mogna att leva i ett samhälle med lag och ordning. Det är dessa "hjärnor" som måste tas ned och fängslas - förbanrnens och samhällets skull!
