Somliga veckor är galnare än andra. Människor tar det ena
initiativet efter det andra. Med gott uppsåt. För att hjälpa. Men galnare vecka
än innevarande är svår att uppbringa.
I söndags hade kollekten
i Svenska kyrkan styrts om. Det som förr sällan gick hade blivit möjligt
nu. Man samlade in till människor på flykt. Jag vet att många grävde lite extra
djupt i handväskor och plånböcker. Det svischades och kortbetalades (på de
ställen där det har blivit möjligt).
Sedan kom måndagen. Då var det Barncancergalan
– det svenska humorpriset i TV5 där man samlade in pengar till Barncancerfonden.
Idag är det tisdag. Då blir det en massiv TV-satsning i
flera kanaler där man sänder en gala från Globen i Stockholm som lånats ut
gratis. Denna ”grej” som initiativtagaren kallade det i morgonens nyhetsprogram
i SR har vuxit till en artistgala utan like. 50-talet artister ska framträda. Hela
Sverige skramlar – en konsert till förmån för människor på flykt. De
insamlade medlen ska gå till UNHCR och deras arbete.
Under hela veckan, med stor TV-final till veckoslutet, pågår
Radiohjälpens stora insamling Världens Barn. De började med
Världens Barn Uppdraget söndagens 27/9. På fredag 2/10 är det Världens Barn Galan
i SVT1 och med ett extra och avslutande insamlingsprogram den 4/10.
Att något har hänt är uppenbart. Det finns en växande vilja
att medverka till att ge utsatta och drabbade människor bistånd och stöd!
Vilket bör noteras med glädje.
Samtidigt har konkurrensen ökat och den tidigare viljan att
låta en stor insamling ha sin tid verkar vara förbi. Då respekterade man att en
vissa vecka var ”vikt för” en särskild organisation. Genom att flera olika
organisationer och sammanhang tävlar om givarna en och samma vecka riskerar man
att orken att ge bidrag kan utmattas och sina. Det kan låta gnälligt men är
ganska realistiskt. Särskilt för dem som är regelbundna givare till olika
välgörande ändamål blir det till sist en aning för mycket. Jag undrar hur Rädda
barnen, Röda Korset, Diakonia och andra tänker.
Det finns en avtrubbningseffekt som verkar när man exponeras
gång efter annan för samma vädjanden, för samma begäran att ge. Ge! Ge mer, ge
ännu mer! Ge också oss! Ge!
Få vill väl kalla dessa insamlingar tiggeri, likafullt
vädjar man om pengar på gator och torg, på affischer och i TV. Att väcka folks
generositet, så att de blir villiga att ge av sina egna pengar, är också
insamlingsorganisationernas affärsidé. Måtte då de som är uthålliga och orkar
återkomma år efter år inte förtröttas av denna växande trängsel av sådana som
vill få tillgång till det vi vill och orkar avvara! Om alla de som slåss om att
få göra något bra av skänkta pengar visade respekt även för givarna – då kunde de
gott sprida ut sig. Bara en aning! Det vore inte alls galet!
