Kyrkan - en arbetsgivare som alla andra

Brygubben, kyrkligt initierad bloggare, tar upp TT:s nyhet om den dåliga arbetsmiljön i Svenska kyrkan. Enligt TT har "arbetsmiljöverket (AV)...granskat arbetsmiljön inom Svenska kyrkan under en längre tid. Mer än 600 inspektioner har gjorts i församlingarna och vid 150 tillfällen har verket träffat anställda, förtroendevalda och berörda fack för att diskutera arbetsmiljöfrågor. Det har handlat om vem som har ansvaret för arbetsmiljön, vilka kunskaper och resurser som finns och om församlingarna har ett skyddsombud som företräder de anställda."

Brygubben redogör för en balanserad åsikt där inte kyrkans arbetsplatser ses som avvikande eller konstigare än andra. Det är Ester Svärd som säger till Kyrkans Tidning att arbetsmiljön inte är värre i kyrkan än inom andra organisationer. Hon har varit sakkunnig under granskning och rapportskrivande.

Men det är klart att Svenska kyrkan som har extremt många små arbetsplatser där några få personer skall klara att hantera rejält komplicerade frågor som berör alla arbetsgivarfrågor såsom ekonomiska, sociala och arbetsmiljömässiga svårigheter. Svenska kyrkans församlingsförbund är arbetsgivarorganisationen som ska vara församlingarna inom kyrkan behjälplig i dessa frågor. Det säger sig självt att den långtgånde autonomi som församlingarna har är en komplikation eftersom det är svårt att ha kompetens på alla områden i de minsta enheterna.

Bättre administrativt stöd borde både stifts- och rikskyrka kunna tillhandahålla utan att för den skulle beröva församlingarna något av deras självstyre. Men att det är svårt redan inom en samfällighet att bevara församlingarnas självständighet och beslutanderätt vet många som lever med denna märkliga kyrkliga hybrid. Om man skiljer på ekonomi och pastorala mål är det självklart att problem kommer att uppstå i spänningsfältet mellan mål och medel.

Brygubbens slutsatser handlar bland annat om samfälligheterna som komplicerar och gör det svårt att veta till vem man skall vända sig. Därtill skriver Brygubben om hur den överdimensionerade förtroendemannaapparaten i Svenska kyrkan försvårar. Hans förslag är värda att ta på stort allvar. Färre företroendevalda och tydligare linjeorganisation med ökad befogenhet i styrnings och ledningsuppgiften vore välkommet. Och visst vore 101 kyrkomötesledamöter fullt tillräckligt.

Andra bloggar om: Arbetsmiljöverket, arbetsmiljö, Kyrkans Tidning, Förtroendevalda, Svenska kyrkan, TT,

Granskat uppdrag

Janne Josefsson sågad och hyllad. Omdebatterad bl a i Expressen och omstridd. Av tisdagens debatt i Uppdrag Granskning från Vetlanda lärde jag mig ett och annat om Janne Josefsson. Det var inte uppmuntrande.

Janne Josefsson respekterar inte sekretesslagarna. Kom loss och berätta nu, uppmanade han flera som inte ville gå in på detaljer i ärendet. Med andra ord: bryt sekretessen. Han uttryckte det på fler sätt. Vi har för stor respekt för sekretessen och borde bryta den, sa han.

Flera gånger vände Jannes Josefsson ryggen mot dem vars åsikter han inte gillade. Kroppsspråket är avslöjande. Hans beteende förstod jag som: Dig vill jag inte lyssna till. Du säger inte det jag vill höra. Du förtjänar vare sig min respekt eller uppmärksamhet.

Det kändes som att Janne Josefsson ville vara enmanstribunal. Tvinga fram synpunkter och förkasta dem, verkar vara den enväldiges modell. Samhällets normala ordning att reda ut misstag och ta tag i brister har han inte mycket till övers för. Det är i hans program som saker ska sägas och redas ut – och den som inte vill eller kan riskerar att häcklas eller behandlas illa.

Lotta Gröning i Aftonbladet menar att det hela handlar om att ett system brakat samman. Så kan man förstås välja att se det. Ett annat och lika berättigat synsätt är att det handlar om svåra avvägningsfrågor där olika värden och värderingar kolliderar. Att då göra enkla och entydiga val är alltid så mycket lättare i efterhand. Men inte ens då är det fullt lika entydigt som Uppdrag Granskning vill göra det till.

Stilenligt avslutades programmet med en örfil till de ansvariga med unisont nejrop. De ansvariga i Vetlanda fick inte godkänt. De försökte försiktigt att försvara beprövad ordning för hur man ska hantera den här typen av frågor. Att publiken inte tyckte sig ha fått svar berodde enbart på att de svar som gavs inte gillades. Kvar finns en gammal fråga – helgar Uppdrag Gransknings ändamål medlen?

Andra bloggar om: Uppdrag Granskning, Vetlanda, Lotta Gröning, Janne Josefsson, Journalistik, Sekretess, Kroppsspråk