Visst är det rörande med välviljan mellan människor. Vi kommer varandra till stöd och hjälp. Vi ställer upp, vi är snälla och rara. Många vill vara sina medmänniskor behjälpliga på alla möjliga sätt. Särskilt rörande är det med omsorgen om människor som inte av egen kraft kan förmå sig att överge Svenska kyrkan. De ska ha hjälp!
Och se vilket medmänskligt nit – där finns åtskilliga sidor på nätet som erbjuder argument för att man ska överge kyrkan. Där får man all tillgänglig information om Hur man går ur Svenska kyrkan. Och de finns dom som tillhandahåller blanketter så man kan lämna sin kyrka utan att behöva anstränga sig. De snälla livåskådningshumanisterna vill verkligen hjälpa folk att slippa tillhöra. Vilken vänlig gest, vilken omtanke. Så osjälviskt!
Men så blir man förvånad. Över att den nyss demonstrerade medmänskligheten inte sträcker sig till att erbjuda motsvarande blanketter för inträde. Hur tänker man då. Kan det vara så att man har en baktanke med sina fina sidor om hur man överger kyrkan? Kan det verkligen vara så illa att medmänskligheten luras? Eller är det bara normal kamp mot religion det handlar om, igen...
Hur man ansöker om medlemskap i Svenska kyrkan kan man hitta några enstaka sidor om – men då naturligtvis bara erbjudna av kyrkan själv. Längre än så räckte inte uppställningen! Inte ens kyrkan själv förmår tillhandahålla blanketter via nätet så att man lite enklare kan begära sitt inträde. Synd, kunde någon ha sagt. Ja inte synd…men synd alltså.
