I en gul cirkel med svart botten koncentreras det mesta av bildens betydelsebärande föremål. Ljusstake och ljus, blomkruka och julblomma. Där ryms även huvudena på de två personerna, en mor och dotter kan man förmoda.
Nästan under bordet förmedlas julgåvan. En väl inslagen julklapp, med lack och snören. Ett motiv som detta skulle få personer välja att sända idag. Frisyrerna och kläderna är inte alldeles populära i dessa dagar. Men rätt vad det är, obegripligt när, återvänder kläd- och frisyrmode så att den som aldrig ändrar sig kan bli "inne" igen efter att ha varit "ute".
Vad gäller kyrkoåret och den bakomliggande tron har det varit ute ett bra tag. Den enda dagen som år efter år hållit ställningarna är 1 söndagen i advent. Märkligt eftersom kyrkoårets största dagar är Juldagen och Påskdagen! Men just den söndagen vallfärdar (!) människor tillbaka till den kyrka de en gång hade mer kontakt med. Då är kyrkorummet festklätt, ljusbågar i fönster och ljus på bänkgavlarna. Då är altaret dukat med blommor och sex ljus!
Märkligt nog är den gudstjänsten, trots att den kan vara lång och påverkad av trängsel, populär och fortsatt uppskattad. Till fenomenet fins flera förklaringar. Igenkänningen är stor med så gott som samma psalmer år efter år. Palmsöndagen, sju dagar före påsk, har så gott som samma texter. Då får man dessutom ofta delta i processioner och vifta med palmblad. Första advent håller ställningarna även beroende på positiva vibrationer kring texterna och oftast en uppmuntrande förkunnelse. Ja, det mesta, även körsångerna tas entusiastiskt emot. Förutom i år då 8 personer fick delta i gudstjänsten! En korkad inskränkning i en tid då varuhusen fick fortsatt fyllas, men inte kyrkan, trots att människan inte lever av bröd allenast!
