Sin morgonkaffe

 Att vara översättare är ett otacksamt jobb. Dels måste detta medium kunna flera språk, vara mycket allmänbildad och ha särskild kännedom om ämnet för alstret. Skrifter brukar kunna få ta tid. Snabbare ska det gå med serier, film- och TV-texter som alt oftare visar svagheter i språkhantering. Stillsam ska inte sitta på höga hästar eftersom här galopperar inte så sällan, stavfel, syftningsfel, svårigheter med ändelser och prepositioner. Trots det vill jag ge ett aktuellt exempel på problemen vid översättning.

En sköterska skyndar med en kopp kaffe till en doktor som vid en röntgenbild utropar att patienten har ett skelett i sig. Sköterskan har troligen vaknat för sent och snubblar på språket. Herrn är i bestämd form men doktorn får inte samma behandling. Doktorn hade syftat på den aktuella medicinaren, men i obestämd form blir det oklart vad som avses.

Lägg därtill en observation om att den stackars läkaren inte fått SITT morgonKAFFE, inte SIN MORGONkaffe. Översättaren har svävat på målet om vad som bestämmer det possessiva pronomet. Possessiva pronomen handlar om tillhörighet. Min, mitt, din, ditt, sin sitt... Språk är dokumenterat svårt. Särskilt tidigt på dagen. Och ibland sent på kvällen.

Vill man lägga genderperspektiv på seriestrippen är den stereotyp. Sköterskan är reducerad till passopp. Men det kanske är humor? Då lär det mesta vara ursäktat.