På nätet har jag sett att anställda i Örebro inför kyrkovalet ska sminka sig lila i sina ansikten som en påminnelse om valet. Ett lyckat skämt, eller hur. Hur man tänkte då när man bestämde sig för sprattet lär vi få veta senare. Den biskopliga lila/violetta färgen är inte så skrikig i smink, även om man ibland kan haja till inför neonliknande skjortvarianter. Men många trodde till en början, liksom jag, att det var på riktigt. Det säger något om hur lågt ställda förväntningarna blivit på Svenska kyrkan...
På Svenska kyrkans hemsida förklaras den lila färgen så här. Violett eller lila är botens och ångerns färg. Den symboliserar förberedelse och syns därför under advent i väntan på julen och under fastan i väntan på påsken.
På Finska kyrkans hemsida skriver man: Violett är ångerns, väntans och bättringens färg. Och enligt Wikipedia är violett/lila i katolska kyrkan: Violett är eftertankens, lidandets och botgöringens färg och används under fastan och advent.
Bot, ånger, lidande, förberedelse och bättring är bra ingångsvärden när man tänker på kyrkans val. Fortfarande är det en parodi på civilsamhällets frihet och oberoende av statsmakten och de partier som bär upp det politiska systemet. Där behövs verklig både bot och bättring! Ty att sekulära krafter och partier styr i en kyrka är ett lidande.
Kan de lila kyrkoarbetarna väcka eftertanke och få igång förberedelser till en ny ordning vad gäller kyrkans val vore det bra och välgörande ty då kanske vi äntligen kan lämna Gustav Vasas modell där kyrkan styrs av de världsliga makthavarna för att kontrollera och tygla kyrkan och dess inflytande.
