19 april 2026

Paus eller påfyllning?

Läser i tidningar om behovet av att ta paus från stressen och kraven som ofta leder till låsningar och ångest. Detta nu när det sägs att utmattningssyndrom inte längre ska vara en diagnos. Lugnet och vilan kan naturligtvis leda långt när de kroppsliga symptomen blir många. Fast någon särskilt effektiv problemlösning lär inte detta att dra sig tillbaka för återhämtning vara. Särskilt som det ofta är arbetslivet personer retirerar från, som om jobbet är alla svårigheters upphov. Från arbetet kan man bli sjukskriven, vilket är betydligt svårare från sin egen historia och sitt övriga liv.

En kombination med andlig, känslomässig och intellektuell påfyllning och regelmässig meditation och bön (!) som en paus från stressen vore nog att föredra. Om man orkar förstås. Ibland är krafterna så försvunna att allt utanför den egna bubblan blir ytterligare stress och pina.

Men nog kunde ett stycke Schubert, Haydn eller Bach kunna verka läkande om så bara på platta eller via Spotify. Det är inte nödvändigt att klara av att skaffa biljetter till konserthus och trängas med folk för att få njuta av den musik som får annat att för en stund te sig overkligt eller åtminstone trivialt.

När jag själv har prövat under pressande perioder har musiken hjälpt till att förlösa några av de låsta knutar som kan uppstå. Så har även mässan, den kristna djupmeditationen och bönen verkat förlösande. Något som verkar svårt att förstå till den dag då man själv får vara med om det, nåden att bördorna lyfts av och att det övertunga jaget blir buret...