Vad står Svenska kyrkan för?

Vad står Svenska kyrkan för? En aktuell fråga, fortfarande! Frågan är också en boktitel i den serie böcker som Svenska kyrkans bekännelsekommitté gav ut. Boken skrevs av Lars Eckerdal, Birger Gerhardsson och Per Erik Persson och gavs ut 1989. Notera att den fortfarande är läsvärd. Projektet påbörjades 1983 men fick sedan nya faser inför det stora Jubelfirandet med anledning av Uppsala möte 400 år. Särskilt noterbart är Stora och Lilla boken om kristen tro. Nya generationer aktiva i Svenska kyrkan vet nog inte vilken enorm satsning som gjordes. Tänk att Lilla boken distribuerades till stora delar av befolkningen med möjlighet till lokala utgåvor! Värt att påminna om!

En annan bok som hörde till den ursprungliga satsningen var Kyrkans bekännelsefråga (utgiven på Liber 1985), också den kan fortfarande läsas med stor behållning. Författarna var Birger Gerhardsson och Per Erik Persson.

Ett litet stycke ur sistnämnda boken tål verkligen att citeras: "Lägg märke till att det inte handlar om att vad som helst är möjligt i kyrkan! Det handlar inte heller om att allt i kyrkan är föränderligt och det rör sig alls inte om att varje förändring skulle innebära något gott och riktigt. Det handlar inte heller om att det inte skulle finnas någonting i kyrkan som måste sägas vara nödvändigt! Ett är nödvändigt, "att fasthålla vid det förnämsta stycket i evangelium". Och vid bedömningen av vad som sägs och görs i kyrkan gäller det nu som då att "hålla i sikte evangeliets oföränderliga syfte" (SKB s 88)". Alla ska med är inte centralt då, inte heller att alla medlemmar måste behållas oavsett vad. Det nödvändiga centrala är glädjebudskapet om Jesus Kristus och om frälsning, nåd och försoning!

Ställ denna mångåriga satsning i relation till arbetet med undervisning och teologi som kyrkan på nationell nivå arbetat med. Anders Kristoffersson har ihärdigt ställt frågor, bla. i Kyrkans tidning och utmanat till större stringens, uthållighet och koncentration! Satsningen på lärande och undervisning ger man upp alldeles för tidigt och utvärderingen visar att resultat är svårt att mäta och att få fatt i! 

Vad beror det på att kyrkan har så svårt att ihärdigt och mångårigt fortsätta sitt arbete med innehållsfrågorna om tro, bekännelse och lära, liksom om undervisning och teologi? Snart nog vet bara ett försvinnande fåtal vilka våra bekännelseskrifter är och än mindre vad de innehåller och vilka teologiska grundfrågor som där avhandlas. Det lutherska arvet förtvinar och ett reformert tänkande breder ut sig. Är det så att Svenska kyrkan är på väg att bli som några av de tidigare svenska frikyrkorna som inte hade eller har skriftliga bekännelsedokument och som för sin trosförståelse förlitar sig allra mest på predikan och det som sägs?