01 november 2016

Ekumeniska uppmaningar som utmanar den egna kyrkan


Lutherska världsförbundet och Romersk Katolska kyrkan skrev historia i Lund den 31 oktober 2016. Då firades en ekumenisk gudstjänst i vilken man undertecknade ett dokument med fem imperativ, vilket vi normalt skulle kalla för uppmaningar!

Uppmaningarna är slutsatsen i dokumentet Från konflikt till gemenskap.

1.    Katoliker och lutheraner bör alltid börja i enhetens perspektiv och inte i splittringens, för att stärka det gemensamma även om det är lättare att se och erfara skillnaderna.

På Svenska kyrkans hemsida har det blivit: Katoliker och lutheraner ska utgå från enhetens perspektiv, inte splittringens. Söka det som förenar, inte det som skiljer

2.    Lutheraner och katoliker bör ständigt låta sig själva förändras genom mötet med den andre och genom det ömsesidiga trosvittnesbördet

 

På Svenska kyrkans hemsida: Lutheraner och katoliker ska vara öppna för att förändras i mötet med den andre

 

3.    Katoliker och lutheraner bör på nytt förpliktiga sig till att söka synlig enhet, till att tillsammans utveckla närmare vad detta betyder i form av konkreta steg, och till att oupphörligt sträva mot detta mål

Svenska kyrkans hemsida: Katoliker och lutheraner ska söka synlig enhet och tillsammans utveckla vad det innebär i konkreta steg

4.    Lutheraner och katoliker bör gemensamt återupptäcka kraften i evangeliet om Jesus Kristus för vår tid.

Svenska kyrkans hemsida: Lutheraner och katoliker ska gemensamt återupptäcka kraften i evangeliet om Jesus Kristus för vår tid

5.    Katoliker och lutheraner bör vittna tillsammans om Guds barmhärtighet genom att förkunna och att tjäna världen.

Svenska kyrkans hemsida: Katoliker och lutheraner ska vittna tillsammans om Guds barmhärtighet genom tjänst i världen och för medmänniskan

Min förhoppning är att alla som sitter i beslutande positioner i Svenska kyrkan ska läsa och begrunda detta dokument. Förhoppningsvis också gömma något av det i sitt hjärta. För om inte sådana slutsatser ingår i en receptionsprocess där man gör slutsatserna till sina egna så riskerar de att stanna på ytan.

De stora gemenskapsorden är välbehövliga och efterlängtade. De ska rimligen gälla även Svenska kyrkans hållning till den romersk katolska kyrkan. Jag hoppas övertygelsen som resulterat i detta ekumeniska framsteg ska bryta ner allt förakt och avståndstagande som gång efter annan i Svenska kyrkans sammanhang dyker upp och riktas mot katolska kyrkan och sådant som i vår egen kyrka bär katolska drag. Låt även det bli historia genom att lägga det bakom oss!

Nog borde den inomkyrkliga opinion som ofta utifrån allmänkyrkliga synpunkter och erfarenheter visat missnöje med förslaget till ny handbok i och med detta få ett erkännande. Och nog borde ett antal rörelser och grupperingar inom vår egen kyrka också mötas med samma vilja som dokumentet vittnar om för att betona och se vad som förenar.