Ord för gemenskaper och kollektiv är speciella. En flock fåglar kan man säga men knappast en fårflock. Får uppträder oftast i skock. Hästar är däremot flockdjur. Kor har fått ett mera passande ord. Boskap visar sig som en hjord. Om man får tro vad den egna känslan för språk säger. Man vet instinktivt vad man kan, eller inte kan säga.
Fiskar som gaddar ihop sig i stora skaror benämner vi stim. Vare sig det gäller torsk eller haj, spigg eller rocka. En fiskskock går bara inte. Inte ens fisk som odlas blir till flock eller hjord. Bin kan komma farande i en svärm. Men starar kommer inte svärmande utan flockvis.
Ibland har jag fått för mig att det vore spännande att låta frågan om dessa ords möjligheter och begränsningar sändas till radioprogrammet om språket (spraket på nätspråk). Särskilt intressant blir de ord för våra mänskliga sammanslutningar. Vad kan sägas om oss när vi blir många? Självfallet är orden betydligt fler eftersom vi ha behov av att beskriva en rad olika fenomen.
Publik finns i salonger och på rockens arenor. Men är publiken samlad till gudstjänst och andakt? Knappast. Möjligen kan det finnas publik i kyrkor t ex vid sakrala konserter, åtminstone när man tar inträde. Åskådare träffas inte sällan på olika arenor för att beskåda fotboll, för att ta ett aktuellt exempel. Men åskådare vid ett dop, finns det sådana? Jag vet ju att det finns personer som mer eller mindre under protest bevistat dop och konfirmationer, ja även bröllop. De har kunnat sträcka sig till att se sig själva som åskådare eller publik. Men med emfas har de värjt sig mot att bli indragna i någon slags mer profilerad gemenskap, i en församling i en kyrka, om än aldrig så tillfällig.
Kyrkotillhöriga har blivit det vanligaste ordet för medlemmar i Svenska kyrkan. Ett ord som beskriver en relation som är mera distanserad och neutral än vad benämningarna församlingsmedlem eller gudstjänstdeltagare gör. Den som hör till kyrkan ska naturligtvis kallas medlem och uppmuntras, utmanas och förväntas vara gudstjänstfirare. Till och med vår Kyrkoordningen är för att de som hör till ska samlas. Att Kristi kyrka ska manifesteras i en synlig gemenskap!
Flock, skock eller hjord må tidigare ha varit oproblematiska uttryck och möjliga att bruka om församlingens aktiva. Men orden andas av kyrkans agrara förflutna och har levt kvar tack vare bibliska bilder av lärjungar som får och Jesus som herde. Idag har många svårt för att följa en herde och se sig som ingående i en flock. Trots att möjligheten till ett personligt och aktivt engagemang aldrig tidigare varit så stort och mångskiftande.
Imorgon är det söndag. En dag för vila, eftertanke... Och gudstjänstgemenskap! Dags alltså att flockas i kyrkor och kapell. För ett möte med den gode herden!
