21 maj 2022

Påbjud kläder

 Klädseln för de som vid altaret leder kyrkans mässfirande vacklar här och där. Det är inte alldeles ovanligt att någon tar på sig en stola på sina personliga vardagskläder och på det sättet berövar mässan symboliska värden som att det inte främst är prästen som person som leder mässfirandet, utan Herren själv. Nog förstår jag att det kan finnas invändningar mot påbjudna regler för vilka kyrkliga plagg som ska brukas vid vilka gudstjänster. Icke desto mindre borde kyrkan upprätta en regel för vilka plagg som ska användas när! Särskilt som ordningarna är starkt påbjudna vore det klokt att se till att klädseln också samspelar med de olika uppgifterna.


30 april 2022

Inre eller yttre bild och verklighet

Snart får Svenska kyrkan en ny ärkebiskop. Utfrågningen av kandidaterna har redan blivit omdebatterad efter valet av utfrågare. Märkligt att perspektivet utifrån tycks så oändligt mycket viktigare vid valet av utfrågare än att ha erfarenhet och kunskap från kyrkans insida. Än en gång blir bilden av kyrkan viktigare än det som är kyrkans dagliga liv.

Luthersk kyrkoteologi hade ingen framträdande roll i reformationen eftersom man var mera upptagen av vad kyrkan inte skulle vara. Kyrkokritiken handlade om övermäktig och övertung kyrkoledning, om påve och biskopar som tillskansat sig världslig makt, och om brister i läran. Än idag kan luthersk ecclesiologi visa sig svag eftersom den haft svårt att frigöra sig från det historiska arvet. Visserligen är folkkyrkotanken spridd, men sällan står den i samklang med folkkyrkoteologernas ursprungliga idéer.

Icke desto mindre finns det stora och gemensamma frågor som man över teologiska, och ideologiska, skiljelinjer inte kan ignorera. Mission och evangelisation i församlingarna är ett måste om inte gudstjänstavmagringen ska fortsätta. Kristen tro ska delas och spridas så att Kristus kan bli trodd, älskad och bekänd och livet kring ord och sakrament stärkt.

De flesta bekänner, ibland bakom lyckta dörrar, att storpastoratslösningarnarna inte var någon särskilt lyckad förändring. Inflytandet över de egna församlingarna urholkades och flyttades uppåt i hierarkin (!). Mängder av duktigt och engagerat kyrkfolk fick nöja sig med små samtal i de nya församlingsråden. Att de funnit sig så länge i denna kringskurna uppgift är förvånande, men å andra sidan har de inga direkta kanaler att agera igenom förutom kyrkopolitiska partier och grupper. En sådan kristens resa kan bli alltför lång för att vandras...


21 mars 2022

Nu har det hållit på...

 Torsdagen den 10 mars fick jag feber. Dvs över 38 grader. Vi åkte till akuten där jag fick stanna kvar från kl 17 till ca 03.15 då jag fick en säng på en avdelning. Ny kur med intravenös antibiotika påbörjades. Sänkan hade stigit till över 200! Dagen efter fick jag komma tillbaka till övre buk, kirurgavdelning 39. Det visade sig att mina bakterier hade blivit resistenta mot den antibiotika jag behandlades med och därför hade infektionen börjat leva loppan i magen igen.

En ny stent sattes in i pancreas och en pickline sattes in i ena armen för att man skulle kunna ge intravenöst antibiotika. Efter några dagar fick jag flytta hem igen på permission, men måste dagligen besöka sjukhuset för ny antibiotika. 

Allt gjordes för att det skulle bli lindrigt för mig. Så försöktes samkörning mellan dialysen och antibiotikadoserna. ännu funderas det på hur behandlingen ska gå till och lämpliga doser av olika preparat. Waranet (blodförtunning) sattes ut, dvs togs bort, när jag hamnade på sjukhuset igen och fragminsprutor blev alternativet 12.500 enheter. Hur det ska ut på sikt vet ingen än. 

Vissa dagar är jag orkelös och lite håg lös. Andra dagar är piggare med mera ork.

Nu har det hållit på i ett drygt halvår...

31 januari 2022

Hemma igen...

Tiden går. Efter 4 månader och en dryg vecka på sjukhus blev jag utskriven, detta märkliga skedde förra måndagen. Men utskrivningen är en sanning med modifikation. 3 gånger om dagen ska dränagen i magen sköljas, vilket tar sin rundliga tid. Två gånger i veckan besöker jag kirurgmottagningen. Dessa besök är tacksamt nog samordnade med dialysdagarna. På torsdag blir det ännu en kontraströntgen för att se det ser ut inne i magen. Så än gäller om min hälsa att den måste få tid, tid och ännu mera tid. Men, tänk så skönt det är att äntligen bo hemma igen och att få äta den egna maten! 

Bloggen däremot har blivit sorgligt eftersatt. Jag har varit ur ruljansen länge. Får se om jag kan ta mig samman och börja skriva igen. För mycket länge sedan insåg jag att bloggen är som en dagbok om högt och lågt, sådant man skriver och lägger i byrålådan. Ämnena skiftar, är höga och låga, men gäller oftast sådant som engagerar, skaver eller stör. Ett och annat glädjeämne har genom åren också fått plats.

Detta var dagens notering!


13 december 2021

Korta noteringar

Beklagar än en gång att blogginläggen inte kommer såsom de brukade. Är hemma på permission från sjukhuset och vänder tillbaka luciamorgonen. Idag dialys, imorgon ett operativt ingrepp för att täppa till läkaget på min bukspottkörtel. På sjukhus inser man att det inte bara är jag som är där. Överallt människor med sjukdomar och svåra tillstånd. Kyrie eleison!

Uppfylls av tornadokatastrofen i Kentucky och omgivande stater. Som en bred jordfräs genom städer, landsbygd och byar. Bön blir det för oss på avstånd.

Förresten har min cykel blivit stulen. På en av de få ÖBO-gårdarna utan grindar! Inte för att jag för närvarande är särskilt cykelbenägen...

Nu är det bara några veckor kvar till de nya kyrkliga makthavarna tillträder. Må de få visdom och fylla av Helig Ande! Vem vet vad som skulle kunna hända då...?


 

27 november 2021

Jag och kyrkan?

 Har inte mycket ork att skriva nu för tiden. Den mesta energin läggs på sjukhusbesök och den ännu vacklande hälsan. Intresset att vara kritiskt solidarisk eller solidariskt kritisk vad gäller Svenska kyrkan finns kvar men lusten och orken att läsa in sig på vad som händer och sker räcker inte riktigt till.

Men nog ber jag för vår Svenska kyrka ihärdigt och uthålligt. Kyrkans Herre kanske förbarmar sig och inspirera kyrkfolk att...

Just det! Där kan människor själva fylla i. Men bör tänka på att det är just Kyrkans Herre de talar med. Då får en del egna uppfattningar och idéer stå tillbaka, eller hur. Visst var det: ske Din vilja...

17 november 2021

En kärleksfull skilsmässa?

 Det henliga avtalet i Örebro där kh Selin köptes ut trots att politikerna sa att han själv ville sluta och komma tillbaka hemåt västkusten. För det belönades hon med miljonbelopp och det grämer mig så här retroaktivt. Att jag aldrig kom på konsten att byta jobb och samtidigt bli belönad med nästan 2 miljoner förutom de sociala avgifterna och förstärkt pension. Hur lyckas en präst med det, att sko sig på vanligt folks kyrkoavgift? Något i detta är alldeles obegripligt.

Blev Örebro pastorat så otroligt glada för hennes skull att de i glädjeyran bestämde sig för slänga med ett par miljoner till resan och årslångt arbetsuppehåll? Men i det hemliga avtalet som väl berättar att kh Selin ska få en massa pengar, bara sådär, utan att det föreligger konflikt eller missnöje eller allvarliga problem finns inget om att när kh Selin tar nästa tjänst så bör det mesta av de ännu inte förbrukade glädjepengarna återbetalas. Eftersom avtalet är hemligt blir det svårt att ställa dem till svars som både beslutat och mörkat varför deras storstilade rekrytering fick sluta på dagen. En kärleksfull skilsmässa?

Någon som har resurser, tid och ork borde begära ut avtalet och överklaga när det inte tillhandahålls. Smussel och hemliga avtal för att dölja varför överdådiga avgångsvederlag betalas ut ska vi inte ha i Svenska kyrkan!