Hur går man till väga för att inhandla en ny matta? Är man inte försiktig kan det utvecklas till ett stort projekt som måste planeras noggrant i detalj. Det kan se olika ut. Den som redan äger en golvmatta och vill ersätta den har många frågor att besvara: den ny mattan, ska den vara en av samma sort, skall den vara gammal, klassisk eller modern, ungefär hur mycket får den kosta, vilka dimensioner ska den ha?
Några butiker som saluför mattor besöktes. En del mattor var som ångestskrin eller explosioner i en färgfabrik. Andra var söta, av rosor beprydda, nästan outhärdliga. Somliga var som fellagda pussel eller udda lapptäcken. Strama mattor i diskreta färger verkade tilltalande, men ofta hade de grov lugg eller uppstickande fält. Ju fler butiker vi besökte desto svårare blev alla de nödvändiga besluten.
En av oss ville ha en mycket ljusare matta så att bokhyllorna blev lite gladare och mindre molokna. En annan av oss tyckte det var fint med kraftiga färger så att mattan blev ett ”statement”, en deklaration eller en manifestation. Av vadå, blev frågan. Inte vet jag, kom svaret. Något att fundera på och grubbla över. Så att de små grå, som den belgiske detektiven Poirot säger, kommer till användning? Kanske?
När man kommer in i rummet är det fint om mattorna inte bara ligger där så gott som osynliga. De kan gott få höja rösten och pocka på uppmärksamhet. Men de ska inte inbjuda så att mott och mal kan förstöra dem, som gamla översättningen av Bergspredikan påpekade.
Efter flera veckors exalterat sökande blev det nödvändigt att söka efter mattor på nätet. Urvalet blev otroligt stort, men något klarnade det vad som inte alls skulle gå an. Grubbel hit och vånda dit så hade vi sållat ut att en Kelimmatta vore fint. Den är tättvävd som avskräcker mal, den är tunn så man frestas inte att lufsa runt barfota i hemmet. Gamla motiv eller moderna? Till sist blev vi djärva nog att klicka iväg en beställning och betalning via Klarna när golvbeklädnaden äntligen anlänt och beskådats. Inga grisar i säcken här inte!
När den levererades var jag inte hemma. Det ringde på porttelefonen och en röst sa att han kom med ett paket. Vadå för paket? Och till vem? Svaret var lite hemlighetsfullt: till den på vars porttelefon jag ringer… och det ser ut att vara skickat från en matthandlare. Efter en stunds eftertanke fick budet höra att: det hade jag ingen aning om att den skulle komma. Budet harklade sig och levererade en smula uppfostran: hur vore det om ni talade med varandra??
Bortforslandet av den gamla mattan var påfrestande. På faktablanketten som medföljde vid inköp meddelades att den vägde 26,4 kilo. När vi samfällt försökte baxa ut den ihoptejpade och tätt rullade mattan vägde den snarare 40 otympliga kilon. Den forslades till en kontainer för energiåtervinning (!), alltid något.
Väl hemma igen rullades vårt nya statement ut och började genast fungera som konstverk och samtalspartner. Orange är det nya svarta, t.ex. Här trivs jag, sa den omedelbart. Låt oss vara djärva och en smula moderna. Javisst, instämde vi! Vi har sagt vårt ja till mattan och måste nu bara bli nöjda. För vem orkar med ett nytt sådant projekt, att köpa en matta?
