Då är det märkligt att vad som händer före liturgin kan bli ostrukturerat och spontant. Det finns en bevarad tradtion, en gemensam aning, om när och hur saker ska ske, men inte ens det alltid.
Alltför många gånger har ljus- och korsbärare i somliga församlingar fått irra runt för att leta efter vad de ska bära. Och de som bär har inte alltid blivit instruerade om hur de ska gå och stå, (t.ex. i evangelieprocessionen). Ibland blir processioner ett sammelsurium av folk som inte står på samma plats olika söndagar. Kyrkvärdar och körer kan också hamna där de kanske inte borde...
Det är sorgligt att ministranter som ska hjälpa till vid dukning av altaret och vid stationer instrueras under pågående gudstjänst. Sådana diskussioner vid altaret under högmässan blir förvirrande och störande, Min mening är att allt sådant ska ha övats och prövats tidigare. I gudstjänsten är det för sent, helt enkelt.
I många kyrkor är utrymmet vid ingången begränsat så besökare och procession måste kunna samverka, ju närmare högmässans början man kommer. Tydligt är att före liturgin behövs ordning. En ordning på papper hjälper de medverkande att undvika stress och fungera bättre i gudstjänsten! Min känsla har vid vissa kyrkobesök varit att de medverkande saknat det stöd en bestämd ordning erbjuder. För att råda bort på den osäkerhet som kan uppstå är ett enkelt schema till stor hjälp.
Här är ett litet och inte särskilt utvecklat exempel:
Huvudgudstjänsten
Senast
09.00 Celebranten är i kyrkan. Kollar med musiker och vaktmästare. Ser över så att nattvardssilvret i rätt omfattning är på plats. Ser över nattvardsstationer, möblering och de medverkandes placering (har de agendor på sina platser?).
09.45 Andakt i sakristian enligt ordning på inplastade blad. Bön och växelläsning.
09.55 Välkomnande från ambon: Tema, kollekt och ev annan pålysning. Sköts av kyrkvärdar/gudstjänstvärdar enligt plan.
10.00 Kyrkklockor. När orgelmusiken börjar går processionen.
Vinkanna och brödask hämtas nere vid ljusbäraren och bärs
fram under offertoriepsalmen. Två av kors- och ljusbärarna sköter normalt
uppgiften (om inte barn eller andra blivit ombedda).