Försökte samtala med några vänner om vad som timat, dvs hänt.
- Jag läste i tidningen om statsministerns syn på vapen till Ukraina... såg du det?
- Vi har ingen tidning längre.
- Men de har berättat de på radion också.
- Säger du det. Nej, vi lyssnar inte så mycket på radion längre...
- Hur håller du dig informerad om vad som händer och sker.
- Informerad? Förresten, tror du det ska fortsätta regna hela veckan?
- Vänta, så kollar jag i min dagstidning. Men, du har väl en väderapp i alla fall?
- Kanske. Jag tror det... Minns inte hur man gör...
Våra informationskällor blir alltmera diversifierade och spridda. Vi har allt mera sällan en någorlunda samstämmig bild av vad som händer och sker i vår omvärld, nära och långt borta. Den gemensamma nämnaren blir allt mindre. Oroande, tycker jag.
I många fall upplevs det tar in från olika källor som betydligt färgade av olika perspektiv. Förutfattade meningar, fördomar och ideologiska raster färgar och gör om. Snart vet vi inte om den bild vi fått alls har landat hos andra. Nyheter och journalisternas texter har inte nått ut som förr. Misstänkliggjorda för att alltid ha vänsterprägel. Journalistikens trovärdighet står på spel när den konstant misstänkliggörs för att ha dolda syften. Tanken är att saker undanhålls, förvanskas eller överdrivs...
Vikten av saklighet och objektivitet i journalistikens sanningssökande kan aldrig kompromissas bort. Även småfel och brist på kunskap om de områden där journalister verkar påverkar. För min del lusläser jag det som skrivs och lyssnar noga på det som rapporteras om kyrka och tro. Så t. ex. är ärkebiskopen inte högsta chef över Svenska kyrkan. Biskopar kan inte styra och ställa i församlingar och pastorat. Den partipolitiska makten är omfattande i Svenska kyrkan trots att de nästan aldrig förklarar ur trons perspektiv eller står till svars för hur kyrkan agerar.
