Vilken förfärlig människosyn! Påståendet är inget argument
utan en mening använd för att placera somliga åsikter, grupper och människor
utanför det godtagbaras gräns. Ibland kan den som genast översätter åsikter i
en sakfråga till en bestämd människosyn råka ha rätt. Men det leds sällan i
bevis. Alltför sällan! Det räcker för någon att t ex vara tveksam till det moraliskt riktiga i att
ha ett stort flyktingmottagande när det samtidigt saknas fungerande planer för
integration – för att få sin människosyn fastslagen och bestämd som hemsk,
vidrig och förkastlig. Nästa gång ett sådant påstående om människosyn används
kan det vara på sin plats att begära en precisering av vad det är som är så
förkastligt i den människosyn man anser den utpekade personen egentligen har. Varför inte börja med att kräva en redogörelse för, vad den som anklagar andra för brister i människosyn, egentligen avser med termen människosyn?
Hur kommer det sig att detta likhetstecken så enkelt och tanklöst
kan sättas mellan sakpolitiska eller moraliskt-etiska ståndpunkter och
människosyn? Kan det vara så att någon faktiskt tror sig kunna härleda alla
åsikter och politiska ställningstaganden till vilken människosyn en person har?
Skulle en ”rätt” människosyn ge denna människa fina, goda eller rent av
moraliskt rätta och överlägsna åsikter?
Tanken att man genom att konvertera åsikter från ett område
till ett annat ska kunna fastställa vilken människosyn de speglar eller bottnar
i är inte unik. I Svenska kyrkans sammanhang är det numera det kanske
vanligaste sättet att resonera. Om någon anses ha en misshaglig teologisk övertygelse
kan den påstås bero på en felaktig människosyn. Men mitt intryck är att det är
nästan lika vanligt att istället för att skylla på människosynen påstå att det
beror på bokstavstro, biblicism eller fundamentalism.
Samtalet mellan de olika ståndpunkterna förekommer sällan. I
de snabba ”sociala” mediernas tid handlar det mera om att nagla fast andra vid
något negativt som t ex en snedvriden människosyn eller en inskränkt och som
föråldrad och fördomsfull ansedd teologisk hållning. Argumenten behövs inte
längre på samma sätt som fordom dags.
Nästa gång beskyllningar om bokstavstro och fundamentalism
eller förkastlig människosyn kommer – borde den som utsätts kräva att få syna
handen. Diskussionerna i kyrkan har nu och då drag av kortspelet Bluffstopp.
Det är bara alltför sällan den som bluffar i diskussionerna tvingas ta
följderna av sina vilda påståenden.
Ur reglerna för Bluffstopp: Att bluffa är
att lägga ett kort och säga att man lagt ett annat. På så sätt får spelarna
möjligheten att bli av med fler kort på handen när giltig valör och färg. När
någon lagt ett kort får vem som helst syna detta kort, varpå den ”bluffande”
straffas med att få plocka upp tre nya kort.
