Hörde en förskräckande berättelse ur levande livet. En ung utbytesstudent placerades i en ultrakonservativ familj. Någon stans i det amerikanska bibelbältet. Där utsattes studenten för påstridiga försök att låta omvända sig och bli döpt enligt familjens religiösa övertygelse. Studenten som objekt var intressant. Som människa mer ett störande inslag. Från fritänkarnas och hedningarnas förlovade land.
Sådana familjer borde aldrig mer få ta emot utbytesstudenter. Eller au pair-ungdomar. Organisationerna som ordnar sådana arrangemang och resor borde gottgöra dem som drabbas. Det sker i dessa sammanhang ibland även andra övergrepp. Vem tar ansvar för det? Vem gör något åt det?
Religiös fanatism är förfärlig och frånstötande. Den hotar förnuft och tanke. Breder dessutom ut sig. Så att man lätt får för sig att sådan är religionen. Den kristna tron. Förtryckande. På alla områden är det klokt att inte låta avarterna stå som representativa. Det sämsta hos någon annan står sig slätt mot det bästa i det egna. Den lärdomen påpekas ofta för dem som ger sig in i religiös dialog, ja i all slags dialog.
Avvikarna utgör inte mönstret. Vare sig bland muslimer, kristna eller inom olika politiska strömningar. Inte heller bland värdfamiljer som öppnar sina hem för studenter. Men kritiken får inte tystas ner av sådana skäl. Övergrepp är övergrepp och skall som sådana fördömas.
