Kommer uttrycket att bli bjuden med armbågen att stå sig? En inbjudan för syns skull, kommenterar SAOB, en invit som inte är allvarligt menad och avsedd. Innebörden lär förändras genom att man under Coronapandemin har börjat hälsa genom att låta armbågarnas knölar mötas. Det märkliga är att man då måste komma varandra ännu närmare än om man handhälsade. Å andra sidan spar man en handtvagning. Få människor går hem och diskar av armbågarna efter att ha hälsat. Men ofta är armbågarna gömda i flera lager av tyg.
Kommer det att heta att den som flitigt hälsar, när personen träder in i ett sällskap, armbågar sig fram?Språkliga biverkningar är det mildaste denna virusvåg för med sig. Omåttligt och gränslöst lidande är dessa främsta kännetecken. Inte undra på att många trängs i porten för att tillhöra de som tidigt blir vaccinerade. Även jag har ställt mig i kö genom att jag skrivit och frågat när dialyspatienter blir stuckna eftersom våra immunsystem är knackigt usla. Har jag då armbågat mig fram? Vi träffar både vårdpersonal och medpatienter minst 3 gånger i veckan, somliga måste dessutom åka sjukresor till och från behandlingen. Denna exponering är omfattande även om temperatur och allmäntillstånd noggrant kontrolleras vid ankomsten till avdelningen.
Att gå i dialys är som att åka en hälsans berg- och dalbana. Vi, dvs blodet, töms på slaggprodukter och vätska vid dialysen. Jag åker hem befriad från överskottsvätska, ganska matt och med känslan att vara urlakad. Efter någon dag blir det att återvända så att man undviker att "drunkna" inifrån av all den vätska kroppen inte längre kan göra sig av med. Ibland önskar jag att medmänniskor fick pröva denna skakiga upp- och nerresa. Det är som ett halvtidsjobb att bli dialyserad. Alla möjliga andra åtgärder krävs för att dialysen ska fungera. Det blir många ballongsprängningar av kärl som inte vill samarbeta, ultraljudsundersökningar för att bedöma ådrors storlek och flödet i dem. Påfrestningar gör att man lätt drabbas av inflammationer och infektioner som ibland innebär att man blir inlagd.
Men jag vill inte klaga - detta är varje dag en fråga om livräddning. Dialysen är den boj som räddar oss njursjuka från att förolyckas. Vi lever trots allt, ofta riktigt goda liv. Evigt tacksam blir man. Då behövs nog mer än en utsträckt armbåge för att visa denna uppskattning.
