Ibland landar andra människors verklighet även i kyrkans värld. Här har man i månader läst om ökade kopparstölder. Ledningar som skalas och stjäls, tak som försvinner...
Döm om vår förvåning när en dag stuprören på Olaus Petri kyrka försvunnit. Bortryckta och bortforslade. Varför stjäla stuprör? Är de så eftertraktade? Jomenvisst, de är ju gjorda av koppar. Ska vi behöva ha stuprör av plast för att få behålla dem?
Men saken var större än så. Det förstod vi när vi fick höra att skydds- och takplåtar stulits från Norra kyrkogården och från Längbro. Mest upprörande och uppseendeväckande är nog ändå stölden av Ingermanländarnas minnesmonument direkt utanför ingången till S:t Mikaels kyrka, också den i Örebro. Det är den plats där man brukat lägga blommorna direkt efter begravningsgudstjänsterna. Nerikes Allehanda informerar, och på webben har man ett reportage på webb-TV om stölderna.
Inte ens kyrkor, kyrkogårdar eller minnesmonument får vara ifred. Tjuvarna tar vad de kommer över. Men när så många kyrkliga platser drabbas förstår man också att tjuvarna inte bara är tillfällighetsbovar - de rekognoserar och planlägger noggrant var och vad de skall stjäla. Och man bär ju inte direkt bort ett par stuprör över axeln. Inte heller klarar man ett rejält konstverk utan lyft och fordon.
Här står vi nu och funderar över budet: Du skall inte stjäla. Och känner oss som om någon släppt en av stentavlorna på våra fötter.
Har Du koppar i närheten så var vaksam - kopparsamlandet verkar ha gått helt överstyr!
Andra bloggar om: Koppartjuvar, Minnesmonument, Ingermanländare, Kyrkor
