Kyrkans insats ska inte gömmas undan!

Diskussionen om kyrkans plats i vårt samhälle fortsatte denna morgon då jag i Nerikes Allehanda fick in följande replik:

Hur kommer det sig att man alltid framställer vetenskap och religion som motsatser? Förmodligen därför att man tror att vetenskapen är saklig och enbart handlar om kunskap. Religionen förmodas å andra sidan att utmärkas av ”vidskepelser, tron på det övernaturliga, samt bristande kvalitetskontroll”. Så skriver Anders Hesselbom när han ska bemöta min artikel om att kyrka och religion inte kan förvisas till någon privat sfär. På sin blogg kallar han dessutom mitt inlägg för ”religiöst mumbo jumbo”


Visst finns det exempel på brister i den kristna kyrkans förhållande till ny kunskap och nya vetenskapliga rön. Men man får inte heller glömma att kyrkan faktiskt byggt åtskilliga universitet och på många sätt har omhuldat forskning och vetenskap. Vetenskapen då, är den alltid felfri och god? Några av vetenskapens brister kan man just nu beskåda på Örebro läns museum där utställningen (O)mänskligt berättar om ”skelettsamlare, rasbiologer och normer i en tid då rasbiologiska idéer var allmänt accepterade och människor kategoriserades och dömdes ut i vetenskapens namn”, som man skriver i sin presentation. Bakom utställningen står Forum för levande historia, Etnografiska museet och Riksutställningar. Den utställningen bör alla se! Men kom ihåg, man kan inte förkasta vetenskapens strävan efter vetande och kunskap för att förfärliga ting hänt i dess namn. Lika lite som man kan förkasta religion och kyrka utifrån avarter och undantag!

Det finns en strävan att portförbjuda kyrka och religion från att vara aktörer i det svenska samhällsbygget. Just religionen beskylls för att vara ett sådant särintresse som måste hållas borta från det offentliga, från stat och kommun, från politik och parlament. Dessa åsikter är rotade i en ensidigt negativ bild av vad religion och kyrka är och gör. Anders Hesselbom går steget längre och varnar för religion, ty den kan skena och ”saknar verklighetskontakt”. Denna hans bild av religion är ovetenskaplig och har inte mycket med verkligheten att skaffa!

I Europa finns många exempel på att kyrkor producerar en betydande del av den välfärd vi i vårt land fått för oss att bara staten kan tillhandahålla. Låt Europa få bli ett exempel på att kyrka och religion har mycket att bidra med till samhället, till det offentliga. Antireligiösa stämningar ska naturligtvis inte få tvinga religion och kyrka till större passivitet och tystnad! Religionens bidrag och kyrkans insats ska inte, kan inte, gömmas undan och låsas in!

Mitt första inlägg.

Anders Hesselboms inlägg

Fastan inleds på Askonsdagen

Fastetiden har förlorat det mesta av sin fastekaraktär, om man tänker på hur det ser ut inom Svenska kyrkan. I andra samfund, särskilt inom de ortodoxa, finns det fortfarande både fasteregler och observans.

För att försöka aktualisera fastan och göra den intreessant har församlingar inom Svenska kyrkan i Örebro startat en fastesida. Den fungerar ungefär som en adventskalender. Under fastans 40 dagar kommer varje dag kl 07.00 tips att presenteras över hur man skulle kunna göra fastan meningsfull, t ex genom att avstå annat än föda. Eller genom att förenkla och förändra hur man lever den kommande dagen.

Kommer fasteförslagen att göra fastandet enklare? Knappast. Men möjligen mera aktuellt och personligt utmanande. Mera omväxlande och engagerande kan det i alla fall komma att bli.

På onsdag inleds fastan. Då är det Askonsdag och i en hel del kyrkor hålls Askonsdagsmässor då man i gudstjänsten lyfter fram bön och fasta. Under mässan kan man bli korstecknad i pannan med aska som tecken på viljan till omvändelse och bot.

Det finns många sätt att ge upp något under fastan för att leva enklare och solidarsikt. Här ett antal moderna fastetips.