Hur många damer som helst. Bänkade sig i aulan på femte våningen. I före detta höskolan på Gotland, numera Uppsala universitet, i Visby. Theodor Kallifatides skulle tala om sin resa från barndomens Grekland till vuxenlivets Sverige. En resa från glömda ord på en papperslapp i pappa lärarens innerficka på kavajen till redaktör för BLM. Han lyfter fram ord och håller dem framför den välvilliga skaran lyssnare. Vi får se brudens utstyrsel och huvudbonad.
Om kvällen slocknar värmeelement, television och lampor, allt. I hemmet. Jag snubblar på gungstolen. Slår i bokhyllan. Drämmer ett knä i en pall. Som någon borde ha ställt undan. Mörker är värre än något berusningsmedel. Inte för att jag vet något om sådana substanser. Men mörkret får jag hårdhänt känna på.
I nattduksbordet ligger en minimal ficklampa. Som man kan veva igång. Den är sin egen generator. Ljuskäglan faller prompt på alla hinder vi fyller huset med. Inga proppar har gått. Ser det ut som. Till sist återstår bara skåpet utomhus. Skåpet ingen hade noterat förrän det blev mörkt.
Nästa problem. En frånvarande låsmanick. Hålet ler åt den stressade felsökaren. Ett redskap fattas. Hur öppnar man ett proppskåp: utomhus i natten? En skruvmejsel driven av människans desperation dyrkar efter fem minuters fruktlösa ansträngningar upp metallskåpet. En huvudsäkring har gått. Den har tappat sin lilla skruv. Huvudbonaden som avslöjar om allt är i sin ordning. Eller i strömlös oordning.
Undrar om Theodor Kallifatides stött det ordet? Huvudsäkring. Keps, basker, hatt, huvudsäkring. Kompareras det så? Nog fanns det väl proppskåp i Grekland? Med några överordnade superproppar. Huvudsäkringen här kan man ännu steka ägg på, Så rykande varm är den. Har den några undersåtar? Finns det några hand- eller fotsäkringar. Eller är det bara proppar, Vanliga 16 ampereproppar som inte alls sitter som proppar i ett system. Utan som möjliggörare. Underlättare. Men utan huvudsäkring har de ingenting att syssla med.
Ringer en hjälpsam granne, en vän i nöden, som i sin tur väcker upp hela bygden. Det närmaste han kan komma är 20 ampere, men min huvudsäkring är en stursk 25 amperare. Någon timme senare bultar det på dörren. Grannen har fått tag på en bekant som är elektrikare. Han har proppar och säkringar som ingen annan. En 25:a är som nubb för honom. Generöst nog har han donerat en obegagnad och felfri säkring till strömlösa Stenström. In med den i skåpet. Skruva, skruva, skruva.
Nu har upplysningen kommit. Säkringen hummar lyckligt bakom sitt porslinsskal. Själv har jag börjat gnola. Din klara sol går åter upp, i vardagsrummet vårt...
