Gudstjänstspaning - för ovana

Brygubben snappar alltid upp aktuella händelser på nätet och annorstädes. Nu har han på Tro & Tänk (en blogg driven av en ekonomisk förening, av allt att döma kopplad till Credo) hittat en efterlysningen gällande gudstjänstspanare. Deras spaningsinsats syftar till att hjälpa församlingarna att tänka över hur deras gudstjänster upplevs av nytillkomna. Uppgiften är att besöka gudstjänster före den 15 oktober tänker man sig. Hos Tro & Tänk kan man anmäla sig om man är intresserad.

Vilka frågor ska en spanare använda för att recensera gudstjänsten? Ja, man ska ta reda på om många var där och göra en skattning av hur full kyrkan var. Satt man skönt och hur stämningen var innan gudstjänsten ska man bedöma. Hälsade någon på dig, undrar man. Här är några av frågorna:

Exakt hur lång var gudstjänsten? :

Exakt hur lång var predikan? :

Vad handlade predikan om? :

På en skala från 1-10 hur bra var predikanten?

Vilken del av gudstjänsten var som att vara i himlen? :

Vilken del av gudstjänsten var som att vara på det andra stället? :

Man kunde förstås också ha frågat om hjälpmedel och instruktioner. Fanns det en agenda så att det gick att följa med? Erbjöd församlingen något material om gudstjänstens uppbyggnad och moment. Bortom det som kändes på olika sätt - kunde Du uppleva att dettavar platsen och stunden för ett möte med Gud?

Kanske kan initiativet hjälpa oss vana besökare att fundera över vad en gudstjänst är och hur den öppnar sig för den som är ovan. Får nykomlingen någon hjälp att se den söndagliga mässan som en dialog med Gud? Får man som ny hjälp så man inte fastnar i syndadelen av syndabekännelsen och blir blockerad så hårt att man inte förmår höra och ta emot förlåtelsen?

Andra bloggar om: Gudstjänstspanare, Brygubben, Credo, Tro och Tänk

Att infoga nya insikter

Lars Gyllensten skrev en gång i en liten antologi - Varför inte kristendom, Skeab Förlag 1981 - i och för sig är det rimligt att människor i dagens värld söker sig till kristendomen men att denna religion också bjuder svårigheter, som kräver radikala omprövningar från de kristnas sida om kristendomen verkligen skall kunna bli en på nytt levande religion. Han konstaterar att idétraditionen inte enbart kan bygga på det man för tusentals år sedan accepterade. Religioner är modeller som utvecklas och förändras för att fungera som livsförklarande.

Det krävs nytolkning. Denna ständiga tolkning är inte enbart något för tro och religion. Varje vetenskaplig ansats bygger på att utveckla och utvidga vetande och förståelse. Det som inte håller måttet i mötet med annan ny kunskap kräver bearbetning och omformulering. Så gör man inom medicinen och så gör man i fysiken. Varför inte i religionernas värld.

Frågan är hur långt och på vilka områden ny kunskap utmanar och leder till att något nytt behöver integreras med trons föreställningar? Att göra behovet av tolkning och nyformulering till argument för att överge religion och i vårt fall kristen tro - det är att spela religionsurrogaten i händerna.

Dessa alternativa religioner är , och för den delen i viss mån de alternativa "vetenskaperna", menar Lars Gyllensten: ett slags andligt knark, som skänker eller förväntas skänka känslorus, frigörelse samtidigt som gemenskap med likar, eggelse och utlopp för oklart syftande självhävdelse, förströelse och bedövning med mera sådant. /Vidare leder de aldrig till någon fortsatt utveckling, varken teoretiskt eller praktiskt - så som de riktiga vetenskaperna och religionerna gör; de är sterila och framträder i dag under i stort sätt samma former och fasoner som för ett par tusen år sedan. Rikedomen i den kristna idé-, språk- och symbolvärlden borde ge kristendomen samma övertag gentemot de religiösa charlatanerierna som vetenskapen har gentemot de vetenskapliga charlatanerierna.

Ny religion, alternativ religion, är inget alternativ, med andra ord. Det blir mest klipp och klistra. Så undergräver man i modernismen utifrån jaget och den egna föreställningarna de stora traditionerna...

Andra bloggar om: Lars Gyllensten, Kristendom, Ny religion