Många minns nog hur det har svängt åt olika håll när man
diskuterat relationen föräldrar och barn. Det fanns en tid när föräldrar
började känna sig låsta och bundna av relationen, En anledning kunde vara det
moderna arbetslivets krav på engagemang och insatser. En annan kunde vara långa
restider eller familjer som flyttat isär och delats upp och där föräldrar på en
begränsad tid skulle försöka fylla sitt föräldraskaps alla åtaganden. Det var
då begreppet kvalitetstid föddes. Det var inte längre frågan om hur mycket tid
man tillbringade med varandra (kvantitet) utan vad man gjorde med den tid man
hade till förfogande (kvalitet).
Samtidigt som tanken på kvalitetstid med barn ledde till att
man på kort tid skulle göra mycket meningsfulla och roliga saker tillsammans
försvann allt mer den del av relationen som byggs genom ett utsträckt liv
tillsammans. Behovet av egen tid växte också. Somliga menade nu att de hade både
behov och rätt att slippa ifrån sina barn för att få tid att ägna sig åt sig
själv och sina egna intressen.
Hastigt, förenklat och ungefärligt kan en fas i synen på
föräldrar och barn beskrivas så. Det moderna samhällets bristvara uppfattades
vara tid. Den räckte inte till för allt man ville hålla på med. Upplevelsen av
tidsbrist har naturligtvis flera yttre orsaker. Arbetsliv och boendesituation
och kommunikationer är redan nämnda. Men man kan också se många fler faktorer:
fritidssektorns tillväxt, krav på engagemang i det civila samhället, nöjesindustrin,
ekonomiska möjligheter att konsumera och förverkliga önskemål. Mass- och
sociala medier osv.
En parallell förändring som sällan, nästan aldrig,
diskuteras är trons plats och roll i moderna människors liv. Tron som en gång fyllde hela
människan och hennes liv, till ande, själ och kropp fick allt trängre utrymme. Alla de yttre faktorerna
som påverkade relationen föräldrar och barn förändrade också trons roll i
människors liv. Den fick allt större konkurrens av annat. Från mitten av
1800-talet fick den alltmer samsas med flera andra trosföreställningar som utmanade
varandra och framväxande ideologier, politiska sådana.
Den kristna tron fungerande som en heltäckande livsåskådning
blev alltmera ifrågasatt av vetenskap och av det moderna samhällets ideal och organisering.
I takt med att omvärlden växte och förändrades med stor hastighet blev trons
plats mindre. Den fann flera olika vägar att lösa konflikten. En var att intellektualisera
och göra tron mera teoretisk. En annan väg blev trons allt starkare koppling
till upplevelser och känslor. I bägge fallen förminskades tron. Den plats tron
hade i en människas liv och den tid man kunde ägna åt tron minskade.
När samtidigt det regelbundna bedjandet avtog blev tron
ytterligare försvagad. Dess andningsuppehåll blev längre. Bibelläsandet rasade
samman och de bibelord trons människor fick sig till del kom allt mer ur
andaktsböcker eller i gudstjänster. Den egna läsningen kollapsade under trycket
av en aldrig sinande ström av tidningar, böcker och rörliga bilder.
Konkurrensen är förödande för tron som inte kan existera
utan att blandas upp, ofta tunnas ut, av allt annat som en människa tvingas ta
in. Förmågan att förena nytta med nöje eller arbete med tro är en konst satt på
undantag. Många har använt tiden för köksgöromål eller skötsel av hemmet, t ex
strykandet av kläder, för samtal med Gud och förbön. Men det är oändligt mycket
lättare att få sin önskemusik spelad eller en favoritförfattares senaste bok
uppläst ur olika apparater.
Denna trons utspädning och tillbakaträngning är värd att
tänka på. Tänka över. Något kanske kan göras?
