Åtskilliga gånger har en konflikt uppstått mellan det som "kyrkan" hävdar och det grupper och enskilda tänker och tror. Frågan om tillträde till prästämbetet har varit en sådan. Andra frågor där slitningar kan uppstå gäller t ex vapenexport, ekumenik, äktenskap, liturgi, partipolitik, kyrkosyn och vad som ger en kyrkas organisation legitimitet. Man kan undra hur vi enskilt och gemensamt ska hantera situationer när vi tänker olika?
Det kan även råda delade meningar om när och hur man ska avkrävas lojalitet som förtroendevald, anställd och/eller vigd. En distinktion har gjorts mellan ordningsfrågor och det som i högre grad gäller tro, bekännelse och lära. I det första fallet bör det finnas frihet att att göra och tänka olika. I det andra fallet är det svårare att ge variationer fritt spelrum, åtminstone om de avviker från kyrkans bekännelse så den uttolkas i de reformationens bekännelsetexter som kyrkan anslutit sig till.
Ett problem i en reformatorisk och evangelisk-luthersk kyrka som Svenska kyrkan är att det inte finns någon modell eller klargjord process för hur man kan ändra de hållningar som kyrkan tidigare haft. Här borde det finnas krav på teologiska och mångsidiga utredningar såväl som ekumeniska konsultationer. I Svenska kyrkans fall har man med knappast uppfyllt det första av dessa kriteriet och sällan eller aldrig det andra. Följden blir att det inte finns någon systematik eller rimlig logik i bekännelsearbetet.
Vindkantringar i "den allmänna opinionen" kan leda till att man förändrar gudstjänstens handbok och andra styrande böcker för att följa omgivningens förändringar. På området borde en försiktighetens ande råda tvärt emot vad som bör finnas på missionens och vittnesbördets fält där frimodighetens ande bör inspirera.
