Varje organisation med självaktning ser till att ha ett
starkt immunförsvar. Det förhindrar att beslutsapparaten angrips eller
urholkas. Försvaret inriktas på att bevara strukturen för att på så vis även
garantera det lilla liv som kan råka finnas inne i formen.
Om organisationen hamnar i kris genom att man agerar utanför
organisationsplanens små boxar ordnar immunförsvaret genast ett möte. Där
samtalar man inte bara om den aktion som verkar rubba ordningen utan man går
verkligen på djupet. Genom att man tar sig an frågor om varför organisationen
finns till vidgas diskussionen så långt att det som uppfattats som ett hot
krymper. Diskussionen suger upp överskottsenergi och ger utrymme för alla slags
visioner. Snart nog blir det alldeles obegripligt varför man ska ägna sig åt
det som nyss verkade så omstörtande och farligt.
Dessutom uppdagas att det där initiativet tillkommit mer av
slump, så att säga nästan av sig själv. Ett antal blanketter saknas som behövs
för att säkra ekonomin. Dessutom var ju saken inte påtänkt en eller ett par år i
förväg och finns alltså inte med i budgeten. Ännu mindre finns rimliga formuleringar
i en välstrukturerad verksamhetsplan. Så saken får skrinläggas. Ska den alls
tas upp får det gå den demokratiska vägen och kommas på av dem som sägs ha
förtroende. Flera volontärer och anställda vill inte heller befatta sig med
saken och är mycket undrande inför mening och syfte eftersom de inte själva
kommit på idén.
I gamla folkrörelser och organisationer blir immunförsvaret inte sällan överaktivt och bidrar
till förstelning genom en förstorad administration som kloggar igen olika
flöden. De interna mötena tar allt mer av verksamhetstiden och det blir allt
mindre tid över för utåtriktade möten. Man nöjer sig med att projicerar bilder
av hur man tycker att organisationen borde uppfattas. De olika
verksamhetsgrenarnas särdrag undertrycks till förmån för vård av det gemensamma
varumärket. Särdrag och olika ingångar gråmålas efterhand alltmer så att allt
ter sig lika trist för alla. Så uppnås något som liknar jämlikhet.
Organisationen står stark och kan rulla och gå alldeles
oavsett om det finns så mycket innehåll eller liv att ägna sig åt. Apparaten
finns kvar och behöver än mer framförhållning, planläggning och tillsyn. Ty någon
”välsignad” ordning måste det ju finnas även i en kyrka.
