Just nu söker en stor politisk rörelse efter ledare. Inventering pågår för att finna ledarämnen. Bara det blir en kvinna! Längtan är stor hos somliga. Vilken kvinna talar man om just nu. Men röster har höjts för att det måste vara en kompetent person och då förstår man att någon tänkt att i så fall behöver det ju inte alls vara en kvinna. Så kan det låta i en så kallad feministisk rörelse.

Bakom krav på kompetens kan allt möjligt dölja sig. Kanske en och annan gammal könsfanatiker som tycker att ett bestämt kön är bättre än ett annat. Urvalsprinciper behöver man ha, men för att kunna göra ett bra val är flera parametrar nödvändiga.

De som fört fram kvinnorna har inte lyckats bryta igenom enfrågevallen. De som nämnts är alla duktiga och politiskt erfarna kandidater och har framställts som sådana – men kvalifikationerna tillåts inte komma fram på ett rättvisande sätt därför att de skyms av könsfrågan. Eller är det så att könstillhörighet är viktigare än allt annat just nu?

Bakom kompetenskraven hittar man också uppriktig längtan efter kunskap och rent av vishet. Klokt ledarskap är nödvändigt i de snabba kastens tid. Men tänkt om kraven på kompetens fått komma först och att man därefter hade satt igång att lansera sina kandidater. Här min misstanke: förmodligen kom krav på kunskap och kompetens först – men vem ville då i början höra att det stora partiet söker efter en kompetent ledare? Det kunde framställas som intressant just därför att de lanserade kandidaterna var kvinnor.

Varför blir det som det blir?