Postelektionär stress, finns det? Kanske inte. Men det borde finnas. Den stress som infinner sig när en prövande period i livet upphör tvingar pulsen upp i högre sfärer. Och eftertanken får skinnet att blekna. Sa jag verkligen så? Har jag försökt påverka otillbörligt? Blev de så förb-ade att de inte längre talar med mig? Man har talat med mig, och jag förstod att det var precis det de inte ville.
Nåväl, gjort är gjort och nu ligger det en hel massa riktigt ogjort framför oss. Bäst att vi tar itu med det! Tillsammans. With a little help of my friends?
Tur man inte är ateist och tvingas föna folk med rosa blåsverktyg. Viktigare saker står verkligen på tur. Men först måste vi invänta kyrkomötets alla krumbukter och turer.
Själv fyndade jag en bok av Nils Ferlin på ett antikvariat. Fynd och fynd. Dyrt blev det fast det inte ens var en förstaupplaga. Men orden har jag i min ägo (om än till låns). Volymen vilar nu på vardagsrummets bord. Redo att hyllas!
